Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 21: 5
LATINSKA MEDELTIDSINSKRIFTER.
47
vill här anföra ett slående exempel på huruledes en
forskare, som egnat grundliga studier åt Alexander de Villa
Deis Doctrinale, den nyssnämnda Neudecker, likväl icke
lärt sig bättre bedöma medeltidsversen än att på tal om
ifrågavarande lags genomförande i Doctrinale säga, att
därigenom ^manche Verse einen ganz parodischen
An-strich bekommen».
Vad nu beträffar cesurförlängningslagens
inskränkning till det fall, då den förlängda stavelsen slutar på
konsonant — som nyss omtalades ha ägt rum i
Frag-mentum Vitæ Sanctæ Catharinae, så synes denna vara att
förklara som uppkommen hos en versskola, som med
förkärlek fäst sig vid sådana Vergilianska exempel som de
ovannämda med amor och puêr — och vet hur Vergilii
verser i medeltiden gjordes till föremål för de mest
minutiösa undersökningar — eller i vilkas tillgängliga
versläror endast fall mot konsonantslut funnos anförda som
exempel. Ett sådant fall anföres av Thurot, a. a. s. 549.
Jag vill i detta sammanhang erinra om ännu ett fall,
då ett undantag i den klassiska versläran upphöjes till lag i
den senare medeltidsmetriken. Jag avser Matus, som från
att vara endast undantagsvis tillåten hos de klassiska
skalderna, i senare medeltidsverser blev regel och elision
däremot rent av förbjuden, såsom sker i Doctrinale, varest
elision, där kallad Synalimpha (af Synalæfe) säges vara
för simpel (vitis). (Cicero ansåg tvärtom det för
bondaktigt att ej använda synalæfe i den gamla .betydelsen av
sammanglidning av vokalerna). Denna utveckling kan ju
sägas vara en naturlig, * man närmade sig’därigenom det
naturliga uttalet av orden.
I de gotländska verserna finnas 2 exempel på
bevarad hiatus.
I nr. 21 läsa vi: Hic iacet in tumbä Olavus nomine
Butta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
