- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tjuguförsta delen /
48

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

L. FR. LÄFFLER.

ATS 21:5

Här är det lång vokal in arsi omedelbart före cesuren,
som behålles, alldeles som i klassiska tider stundom hänt.

Det andra exemplet erbjuder troligen nr. 48, 2:a
versen. Här kunde dock en annan uppfattning synas
möjlig. Som fallet är ganska intressant, må vi granska
det litet närmare. Som vi se av bilden, står det Kabba. s.
Således saknas e i verbet es. Punkten som står mellan
Kabba och s är i inskriften eljest många gånger
ordskill-nadsteeken, varför också två gånger • användes. Jag har
nu tänkt mig, att s här felskrivits för es, i det att
upptecknaren av förskriften eller möjligen själva ristaren
hört inskriften uppläsas för sig och därvid missuppfattat
ordet es som bokstaven s. På motsatt sätt har i nr 13,
b Expe kommit att inhuggas för XPE (= Ohriste),
emedan, då inskriften upplästs för inhuggning, bokstaven X
missuppfattats som ordet ex. Likaså i nr. 43 har ce skrivits
i st. f. c (= 100).

Xu skulle emellertid någon möjligen komma på den
tanken, att detta skrivsätt kabba . s skulle återgiva ett
verkligt uttal kabbas, nämligen det som föreskrives i latinska
grammatikor, då former med begynnande vokal av verbet esse
sammanstöta i vers med föregående ord slutande på vokal
eller vokal + n, så att man skulle läsa nostrast, nostrumst,
detta i överensstämmelse med äldre latinska inskrifters
skrivbruk.

Jag tror emellertid ej, att detta förklaringsförsök är
riktigt. 1) Däremot talar punkten mellan kabba och s.
2) Däremot talar, att intet undantag göres för est, då
ut-stötning av vokal förbjudes i Doctrinale. 3) Att då man
t. ex. redan hos Beda finner verklig elision av första
vokalen eller vokal + n föreskriven, fall med est
uttryckligen anföras som ex. därå. Sålunda heter det att i
versen

arta via est veræ quæ ducit ad atria vitæ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/21/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free