Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - IV. Målning och ornamentik å ovan behandlade Rekarnemonmnent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTS 221 1 DEN HELIGE ESKILS BISKOPSDÖME. 51
samvetsgrann, men torr och valhänt tecknare, den andre
ensam den flotte konstnären med friska impulser.
Se med vilken elegans, med vilken för ögat tilltalande
symmetri den rika slingflätningen är -fördelad över det
rektangulära fältet å fig. 17. Och se sedan på, hur
otympligt det av ett stort X dominerade
linjesystemet är utbrett på fig. 9 och hur ristaren liksom tröttnat,
innan han med slingor hunnit utfylla fältets högra ända.
Betrakta å fig. 17 livet hos djuren, som med
angreppslystna huvuden på smidiga halsar och med spjärnande
framfötter växa fram ur den mjuka slingflätningen a
mittfältet, och flvtta sedan ögat till fig. 9 och 10, där de
tandlösa, på nära nog jämntjocka halsar sittande huvudena
snärjt in sig i långa utväxter och benen blivit förkrympta
eller otjänstbara nedpressats under buken, eller till fig.
8 (och 20), där djurets bål är egendomligt förkrympt och
förvriden.
Även i ett annat avseende var Näsbjörns hand
klumpigare. Det mönster, som å fig. 14 upptager en bredd
av c:a 75 cm., har den andre fått plats för inom 30 ems
bredd, fig. 15. Och när han (spegelvänt) inpassade det å
originalet till fig. 17 inom 45 ems bredd, kunde han
avsevärt förrika det.
Genom de ställvis .dubbla konturlinjerna å fig. 17 synes
den senare likt ristaren av fig. 16 — vilken sten även genom
den lugnt symmetriska kompositionen närmast
’sammanhänger med arbetena av gruppen fig. 17 — förutsatt
användandet av särskilda bårdfärger å de bredare partierna,
en finess, som Näsbjörn ej åstundade.
Sammanhanget mellan de två mästarne ligger i första
hand däri, att den ene upprepar — på sitt sätt — den
andres motiv.
Mest påfallande är detta vid betraktandet av ett par
detaljer: de nyss omnämnda mittfälten å fig. 17 och 15
och det bevarade partiet av stenen fig. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
