Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 SUNE LINDQVIST. ATS 22: 1
tvenne ur »magnetens» kropp utväxande stjärtar,
hop-hållna av samma löpknut.
Till rambehandlingen ytterligt nära sammanhängande
med dessa är den i fig. 62 återgivna stenen, från vars
identiskt inkomponerade och lika tecknade löpknut
emellertid nedhänger en torshammare.
Genom inskriftens formulering sammanhänger, som vi
nedan skola finna, stenen fig. 62 nära dels med den i
fig. 64 återgivna, ävenledes hammarmärkta stenen, vars ram
fått en egenartad utformning, dels (genom stenen fig. 65)
med den i dess forna omedelbara grannskap resta stenen
fig. 68 med kors. Betydelsen av de å stenarna fig. 63 och 64
omedelbart över trossymbolerna anbragta ansiktena får
jag nedan tillfälle uttala några gissningar om.
För att visa den för den behandlade runstensgruppens
inskrifter karaktäristiska enhetligheten i stilistik, ortografi
o. dyl. återgivas alla dessa inskrifter nedan, uppställda
på möjligast överskådliga sätt i tabellform.1
Runtecknen äro å alla de behandlade runstenarna de
vanliga s. k. danska. Stungna runor äro sällsynta. En
benägenhet att låta inskriften sluta i lönrunor har i en
inskrift gjort sig gällande. Ordskillnad betecknas sa
gott som konsekvent med kolon (:), aldrig med kors (+)
eller kryss (X).
Oss-runan förekommer ej med betydelsen a, men 2
gånger för o (aolaitr, fig. 65; (*orkaatr, fig. 62).2
Ortografien är så pass enhetlig, man kan vänta av en och
1 Till de där upptagna kommer ytterligare stenen B 763, L 986,
vars inskrift Hr alltför ofullständigt läst, och förmodligen den enbart
korsmärkta stenen B 749. Då stenarna blivit granskade av lektor E.
Bråte, har jag här följt hans uppgifter, utom beträffande B 751 och 754.
2 Den å den nu förlorade stenen B 750 förekommande språkligt
oriktiga formen fof>ur torde förutsätta en feluppfattning av
avteck-naren, eller möjligen en olycklig arkaisering av ristaren. Jfr f>U0ti
å samma inskrift. — Var den här nämnda uiulfr samme man som
den å B 764 åsyftade [u]iulf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
