Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 2 2: 1 • DEN HELIGE ESKILS BISKOPSDÖME. 131
samme man. Gammalt r tecknas städse fc, ur S
framgånget omväxlande med K och A; imperfektändelsen hos de
svaga verben visar omväxlande † och f» efter s. Den ur ai
utgångna diftongen tecknas vanligen +1, i några fall i’
den en gång uppträdande skrivningen I (still) beror
måhända på överhoppning, vara eljest meki å fig. 64 och
f*nsi å B 746 utgöra exempel. Stilistiken är också
mycket enhetlig. Huvudinskriftens formulering är, frånsett
namnen, vanligen ord för ord denna:
— raisti : stain : f*ansi : at : — : fa§*ur (sim) : sin
Prepositionen eftiR användes aldrig, verbalformen lit(o)
tre gånger, sat(i) en, substantivet merki troligen tre, i två
åtföljt av ordet SiRun. Då sistnämnda ordkombination
just möter å de två hammarmärkta, förefaller det mig
sannolikt, att ristaren därmed åsyftat själva hammartecknet.1
1 Uttrycket si Run har tolkats olika av G. Stephens och S. Bugge
(jfr Runverser, sid. 109). Prof. v. Friesen har benäget meddelat mig
sin uppfattning, att runföljden, sådan den står, ej kan ge någon
mening, utan uppkommit antingen genom avsiktlig omsättning, motsvarande
lönskrift, eller genom felskrivning. Ristaren har i senare fallet ämnat
skriva SUHiR, men när han skrivit s5 råkade han hoppa över un? vilket
han först märkte, sedan iR blivit inhugget och sökte gottgöra genom
att sätta de felande runorna efteråt. Exempel på dylika,
otvivelaktiga felskrivningar finnas från andra stenar. Aven den med denna
läsning uppkomna stiliseringen — lika för Åby- och
Stenkvista-ste-narna —■ »A och B läto göra (eller reste) märket, sönerna, efter C,
sin fader» är tänkbar. Men samme man kan ej tänkas ha ofrivilligt
råkat ut för denna felskrivning i samma ord på två av de fåtaliga
skriftprov, vi äga i behåll. Saken förklaras lättare, om vi antaga,
att Åby- och Stenkvistastenarna äro huggna av olika personer och
att den ene sett den andres verk och i dess mystiska runföljd trott
sig finna en på hammartecknet syftande »teknisk term», som han
varit angelägen om att själv få begagna, när han fick beställning på
en hammarmärkt ristning. År emellertid den ena skrivningen tillkommen
genom missförstånd, kunna båda vara det (då felskrivningen skett å annan,
nu okänd text) och denna tolknings godtagande medför sålunda ej
kullkastandet av min ovan uttalade förmodan, att Åby- och Sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
