Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
SUNE LINDQVIST.
ÅTS 22: 1
lierade löpknut? och den korsmärkta genom uttrycket
trutan : f>iakn var för sig knytas nära till
Lövhultastenen fig. 65.
Det kan alltså anses fastslaget, att en och samme
ris-tare under en med hänsyn till arbetenas homogenitet och
relativt ringa antal förmodligen rätt kort tid, av
Ingvarsstenarna att döma närmast under 1040-talet, i Rekarne
effektuerat beställningar ömsevis åt kristna och hedningar,
vilka i de flesta fall varit angelägna få sin religiösa
över-tygelse markerad på monumenten.1
Kors och hammare hava alltså under en kort tid, som
närmast sammanfallit med 1040-talet, a runstenar i
Rekarne spelat samma temporärt sidoordnande roll, som —
inom vidare gränser så i tid som i rum — de liknande
miniatyrframställningarna å svearnas halsband.
Denna observation vinner i betydelse, om ytterligare
framhålles, att de hammarrnärkta stenarna rests strax
utanför det område, där enligt gravkistornas vittnesbörd
soc-kenbildning samtidigt (»Her kort förut blivit genomförd.-
Namnen å de hammarrnärkta Rekarnevårdarna förtjäna
särskilt omnämnande. Båda äro resta av söner åt fäder.
1 Skulle ett dylikt fritänkeri även hos en av den religiösa
stridens sociala konsekvenser oberörd pelion vara en anakronism, och
skulle någon, för undvikandet därav? vara benägen förutsätta, att en
omvändelse skett emellan utförandet av de kors- och av de
hammar-märkta ristningarna, så vill jag påpeka, att åtminstone den ena av
de senare, den i Stenkvista, ej kan vara nämnvärt äldre, men
möjligen något yngre än de korsmärkta Ingvarsstenarna, eftersom den
visar oss-runan som tecken för o.
2 Får den enda inom sistnämnda område befintliga sten, som
ifrågavarande mästare utfört utan kors, tänkas vara rest av en i
hjärtat hednisk man, vilken ej vågade öppet förkunna sin tro ?
Observera, hur nära fig. 65 liknar fig. 62; det ser ut som om man först
ämnat sätta dit en trossymbol (emellanåt äro kors inkomponerade på
samma sätt som hammaren å fig. 62, jfr exv. B 763), men
föredragit att låta några menlösa ormstjärtar fylla den »lediga
annonsplatsen ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
