Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 OSCAK MONTELIUS. ATS 2 2! 2
stannat vid denna form oeh jämförelsevis snart glömt
konsten att förfärdiga dylika vapen, gav samma form
under den neolitiska tiden, såsom vi få se, upphov till
en lång och märklig utveckling — inom det germanska
området. I andra länder märkes ingen sådan utveckling.
I likheten mellan de nu omtalade flintspjutspetsarna
från Solutrétiden och den neolitiska tiden hava vi ett nytt
bevis för ett märkligt förhållande, som även i många
andra fall kunnat iakttagas: ett problem löses stundom
av människan på samma sätt vid två vitt skilda tidpunkter,
utan att man vid det senare tillfället hade någon aning
om den äldre lösningen.
Under den senare delen av Solutré-tiden förekomma
ej sällan sådana, vanligen endast på den ena bredsidan
bearbetade spjut- eller pilspetsar av flinta som de fig.
66 — 70 avbildade; de hava ett slags tånge, men denna
sitter ej i mitten, utan är en fortsättning av den ena
eggen. Spjutstången eller pilskaftet har förmodligen haft
en på motsvarande sätt sned inskärning mot spetsen, så
att denna passade mot flintan, vilken väl hölls fast med
något omlindat snöre eller dylikt.1 Att liknande spetsar
av ben även förekommit, hava vi redan sett (fig. 11).
1 En sådan flintspets kallas av de tyska forskarne »Kerbspitze».
(Obermåier, Ber Mensch der Vorzeit, sid. 192) och av de franska,
»pointes å eran» (eller »pointes en feuilles de saule a eran latéral).
»Elles sont admirablement taillées, mais généralement d’un seul cöté, la
face inférieure demeuran t presque toujours lisse, sous la moindre retouche.
Elles étaient emmanchees sur le sommet d’une hampe au bois, dont le
bout aminci s’appliquait contre la partie plate du pédoncule ou-dessous
du eran. Le tout devait etre fixé, au moyen d’une ligature», de Moutillet,
Musée prêhistorique% pl XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
