Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i synnerhet biskop Nicolaus Palladius,[1] som
under 1550-talet ivrade för att utrota allt som påminde
om katolicismen i de blekingska kyrkorna. Han lyckades
dock endast delvis i sin avsikt, ty för folket i gemen
hade helgonbilderna och de heliga källorna samma
undergörande kraft och spelade samma roll som under
medeltidens dagar. Under hela 1600- och större delen av
1700-talet går pilgrimsströmmen från hela Blekinge och
kringliggande landskap till den berömda Edestads källa och
ännu i dag händer det att någon troende smyger sig dit
under nattens timmar och nedlägger sin skärv för att
bliva befriad från en plågsam sjukdom eller för att lyckas
i sina värv. Det är det sista försöket, när intet annat
visat sig kunnat hjälpa.
I det följande lämnas en förteckning på de heliga
personer åt vilka kyrkor varit vigda eller som annorledes
mera allmänt dyrkats i Blekinge enligt muntliga och
dokumentariska belägg. Den gör dock ej anspråk på
fullständighet, ty hänsyn har icke tagits till bevarade
enstaka helgonbilder, om vars uppställning vi sakna all
kännedom, eller till sådana, vilka tillhört spolierade
altarskåp eller till kalkmålningar. Det är alltså endast ett
register över en viss del av den nu kända medeltida
helgonkulten, kompletterat med notiser om vad som
bibehållit sig av denna under nyare tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>