Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
HANS H1LDEBRAND.
48
sig å dessa båda ställen de egentliga bostäderna; platsen vore dertill mycket illa vald, då hafsvindarne här verka med förfärande våldsamhet. Dertill kommer, med af-seende på Lindormabacken, den redan påpekade omständigheten, att detta fyndställe ligger å en f. d. ö, hvil-ken svårligen erbjudit sina åbyggare annan näring än den, som vattnet skänkte. Folket kunde deremot under de tider, då fisket var särskildt lönande, hålla sig här. An i dag finnas ju å stränderna byggnader, som stå obegagnade utom under fisktiden1).
Eldstäderna kring Hafängs-dösen torde svårligen få anses hafva tillhört bostäder. Om det varit sed att hålla vid grafven en måltid till firande af den jordades minne, torde de blifvit för tillfället anlagde. Tänker man sig bostäder af så ringa varaktighet, att de försvunnit spårlöst, under det de enkla, af små stenar bildade härdarne bevarats, målar man för sig ett kulturtillstånd, som svårligen tillkommer ett boskapsegande
l) Man har, såsom känd t är, förklarat »afskrädeshögarne» vara samtida med gånggrifterna; de hörde allenast till en helt annan sida af den tidens lif, till det tarfliga hvardagslifvet. Detta skulle lättare kunna tänkas, om man finge anse dessa högar hafva tillkommit under de tider af året, då folket höll sig vid stränderna för att fiska. Det kunde då lätt hända, att man icke tog med sig något annat husdjur än hunden, eftersom man under denna tid kunde lifnära sig af fisk och conchylier. Man kunde då äften förstå bristen på slipade eller i allmänhet bättre utarbetade redskap — de behöfdes icke för fisket och lemnades derföre hemma. Men professor Steenstiup har på goda skäl, synes det, framhållit, att afskrädeshögarne äro lemningar efter ett folk, som der på stället har haft stadigvarande bostäder, hvarjämte man finner att de här boende raen-niskorna ingalunda försakade den animaliska föda, som fastlandet kunde bjuda. Men de djur, som de förtärde, voro icke de husdjur, hvilkas ben man finner i gånggrifterna, utan, med undantag af hunden, idel vilda djur. Detta synes mig vara ett af de mest tvingande skälen för upprätthållande af stenålderns olika perioder. I livad förhållande den nordiska stenålderns tvenne perioder stodo till hvarandra, samt huru tillökningen i husdjurens antal vans, kan ännu icke afgöras. Då de vetenskapligt undersökta gånggrifterna i Vestergötland inneslutit menniskor med lång hufvudskålsform, under det man i Danmark funnit kranier från samma tid af den korta formen, kan man möjligen i detta se en vink om tvenne olika folkelementer, som förekommit under vår stenålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
