- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tredje delen /
48

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antiqvariska undersökningar i Skåne. En resberättelse af Hans Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

HANS H1LDEBRAND.

48

sig å dessa båda ställen de egentliga bostäderna; platsen
vore dertill mycket illa vald, då hafsvindarne här verka
med förfärande våldsamhet. Dertill kommer, med
af-seende på Lindormabacken, den redan påpekade
omständigheten, att detta fyndställe ligger å en f. d. ö,
hvil-ken svårligen erbjudit sina åbyggare annan näring än
den, som vattnet skänkte. Folket kunde deremot under
de tider, då fisket var särskildt lönande, hålla sig här.
An i dag finnas ju å stränderna byggnader, som stå
obegagnade utom under fisktiden1).

Eldstäderna kring Hafängs-dösen torde svårligen
få anses hafva tillhört bostäder. Om det varit sed att
hålla vid grafven en måltid till firande af den jordades
minne, torde de blifvit för tillfället anlagde. Tänker
man sig bostäder af så ringa varaktighet, att de
försvunnit spårlöst, under det de enkla, af små stenar
bildade härdarne bevarats, målar man för sig ett
kulturtillstånd, som svårligen tillkommer ett boskapsegande

l) Man har, såsom känd t är, förklarat »afskrädeshögarne» vara
samtida med gånggrifterna; de hörde allenast till en helt annan sida af den
tidens lif, till det tarfliga hvardagslifvet. Detta skulle lättare kunna
tänkas, om man finge anse dessa högar hafva tillkommit under de tider af
året, då folket höll sig vid stränderna för att fiska. Det kunde då lätt
hända, att man icke tog med sig något annat husdjur än hunden,
eftersom man under denna tid kunde lifnära sig af fisk och conchylier. Man
kunde då äften förstå bristen på slipade eller i allmänhet bättre
utarbetade redskap — de behöfdes icke för fisket och lemnades derföre hemma.
Men professor Steenstiup har på goda skäl, synes det, framhållit, att
afskrädeshögarne äro lemningar efter ett folk, som der på stället har haft
stadigvarande bostäder, hvarjämte man finner att de här boende
raen-niskorna ingalunda försakade den animaliska föda, som fastlandet kunde
bjuda. Men de djur, som de förtärde, voro icke de husdjur, hvilkas ben
man finner i gånggrifterna, utan, med undantag af hunden, idel vilda
djur. Detta synes mig vara ett af de mest tvingande skälen för
upprätthållande af stenålderns olika perioder. I livad förhållande den nordiska
stenålderns tvenne perioder stodo till hvarandra, samt huru tillökningen
i husdjurens antal vans, kan ännu icke afgöras. Då de vetenskapligt
undersökta gånggrifterna i Vestergötland inneslutit menniskor med lång
hufvudskålsform, under det man i Danmark funnit kranier från samma
tid af den korta formen, kan man möjligen i detta se en vink om tvenne
olika folkelementer, som förekommit under vår stenålder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free