Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
FOLHAGEN-FYNDET.
71
Ulrik 923—973 (d. v. s. preglade 955—973) med mynt-mästarenamnen ENCI och AZO samt kors med en kula eller tre kulor i tre af korsvinklarnel).
Henrik 973—981 med myntmästaren EN C och kors med tre kulor i tre vinklar.
Liatolf 988—996 med myntmästaren VVI samt kors med cirkel i en vinkel, kula i två (Fölhagen; Beyschlag, Sedlmayer2) eller kors med en trekant och två punkter (Sedlmayer) eller tre cirklar, en stor och två mindre (Beyschlag).
Sigfrid 1000—1006 med myntmästaren VVI samt kors med två trekanter, cirkel och tre punkter i den fjerde vinkeln.
Bruno 1006—1029 med myntmästaren VVI samt korset lika smyckadt som på Sigfrids mynt; dessutom och (åtminstone i Saul-burgs-fyndet) oftare med myntmästaren IMMO och en helt ny typ.
Man ser af ofvanstående redogörelse, att en ENCI preglade mynt för biskoparne Ulrik och Henrik (955—981) d. v. s. under hertigarne Henrik II och Otto i Baiern, en VVI under Liutolf, Sigfrid och Bruno, antagligen under början af den sistnämndes regering (988—1008 eller något längre), d. v. s. under Henrik II för andra gången hertig, Henrik III (sedermera kejsar Henrik II) och början af Henrik IV:s regering3).
4. Hertigdömet Baiern.
Baiern var under Otto IILs tid det vigtigaste området i södra Tyskland och dess storhet uppenbarar sig
1) Beyschlag, Versuch einer Miinzgeschichte Augsburgs in dem Mittel-alter tab. I. fig. 7, 8. Är månne 8:t Ulriks AZO-mynt yngre? Jfr Dannenberg i Berliner-Blätter V. s. 84. En myntmästare AZO förekommer längre fram under biskop Eberhard 1029—1047.
2) Beschreibung des Miinzenfundes bei Saulburg in Niederbayern.
3) Icke ens nummerföljden mellan de baierska Henrikarne är allestädes densamma. För den tid, som Fölhagen-fyndet omfattar räknar jag Henrik I, Henrik II, Henrik den yngre, Henrik II (andra gången), samt vidare Henrik III (den bliſvande kejsaren) och Henrik IV (af Luxemburg) o. s. v. Jag följer häri det bruk Giesebrecht antagit i sin Deutsche Kaisergeschicbte och anser, att detta kan så mycket hellre godkännas för Baierns numismatiska historia, som det icke nu är möjligt, och svårligen någonsin blir det, att urskilja de mynt, som preglades under Henrik den yngres (af Baiern och Kärnthen) två-åriga regering (983—985). I numismatiska arbeten kallas han vanligen Henrik III, och hans efterföljare numreras i öfverensstämmelse dermed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
