Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag af Antiqvitets-Intendenten P. A. Säves afgifna berättelse för år 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 BERÄTTELSE FÖR ÅR 186 3. 121
annat. Grafsten(*); längs midten löpa trenne grofva
repstafvar och nedanför synas tvenne menniskor, i hög
relief. Utmed hvardera kanten löper en rad af inhuggna,
nästan oläsliga runor. Ett stycke af dopfunten (*) finnes
nu vid Grolanda.
Vårdkumla. Kyrkan af sten, liten, med hvalf (utom
i vester), utan torn. Två illa målade helgonbilder.
En groft snidad altartafla på kyrkohvalfvet. Ett
dåligt crucifix, 22V-2 tum högt. Klockorna äro från
1700-talet. En simpel dopfunt (*). En grafhäll(*) å
kyrkogården, 3 alnar 5 tum lång, med bladsirater1).
I sydöstra kyrkhörnet finnas tvenne grafstenar
inlagda. Den ena, 3 alnar 5 tum lång, har å den synliga
östra sidan följande inskrift i upphöjda runor: ^ #+K •
NPTM i Mt>*Hfc i 1ftR i Af vestra sidans inskrift synas
allenast runorna t>ifc«^ (Lilj. 1631). Den andra, 3 alnar
8 tum lång, ligger i kors med och under den
nyssnämnda. På den synliga södra sidan ses en svårtydd
inskrift i något oregelbundna majuskler, af hvilken
endast orden peesbiter och homin kunna med säkerhet
urskiljas. Båda stenarne hafva öfversidan trefacetterad
med inskrifterna å de sluttande sidostyckena2).
Runstenen Lilj. 1358 återfans icke.
Gäsene härad.
Eriksberga. Ehuru denna socken låg utom kretsen
af den föresätta resan, besöktes denna trakt, som ligger
afsides, omgifven af någon skog och vidsträckta
träskmarker. Derföre är äfven allt der i bygden åldrigt,
1) Liknar mycket grafhällen, Ant. Tidskrift II, s. 138 (från
Rans-berg). Vårdkumla-stenen har dock endast en ranka.
2) Då figurerna för Bautil utfördes, kunde hela den förra stenen
ses. Den nu dolda sidans inskrift lydde: *IMhh : AY \ †MKfc : %*M i
t>iK*f«. De två linierna bilda således ett verspar (B. 977). Öfversidan
ha^de samma ornamenter som dopfunten fig. 12 i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
