Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den arkeologiska kongressen i Bologna (Hans Hildebrand Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
HANS HILDEBRAND.
6
tages med detaljerade beskrifningar och fynduppgifter,
som lika väl kunde hänvisas allenast till redogörelsen
för förhandlingarne, och som någon gång allsicke äro
nya. Så lemnades t. ex. nu om en i Polen funnen
pål-byggnad, en berättelse, hvilken af samma person blifvit
afgifven för tre år sedan vid kongressen i Bonn.
Flera meddelanden lemnades angående stenåldern i
Italien, belysningar af de fornsaker, expositionen
innehöll. Af större vigt voro de upplysningar, som
schweizaren Desor gaf om ett fynd, som under loppet af
sommaren blifvit gjordt i Wurtemberg. I en håla vid
Blau-beuren hade man bland ben af grottbjörn, grottlejon,
ren, antilop, häst, oxe, varg o. s. v. funnit tillhuggna
flintskärfvor, genomborrade djurtänder. Professor Fraas,
som undersökt denna håla, var af sjukdom hindrad från
att besöka kongressen, hvadan fullt exakta
meddelanden icke kunde lemnas. Annars var detta ett fynd,
som hade kunnat framkalla en intressant diskussion.
Den lifligaste diskussionen under behandlingen af
stenåldern fördes mellan hrr G ar rig ou och de Mortillet
(Frankrike), Steenstrup (Danmark) och Dupont (Belgien).
Hr Garrigou förevisade en samling djurben, af hvilka
hvart och ett, enligt hans åsigt, bar omisskänliga spår
af att hafva mottagit afsigtliga slag, således slag
rigtade af menniskohand. Hvarhelst man i jorden fann ben
med dylika märken, hade man derföre rätt att af dessa
sluta sig till menniskans tillvaro under den period, som
fyndets jordlager representerade. Steenstrup ville icke
medgifva, att af hela samlingen mer än ett ben bar
spår af ett afsigtligt gifvet slag. Diskussionen gälde
de verkningar, som ett sådant slag borde vålla, samt
vidare motivet för ett bens sönderslagning, hvilket,
enligt Steenstrup, ingalunda alltid är begäret efter märg,
ty man finner ganska ofta äfven icke-märgförande ben
sönderslagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
