Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Germanska spännen. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
HANS HILDEBRAND.
164
kunder säga äss icke när de germanska folken vandrade
in uti Danmark, Sverige och Norge eller till den södra
Östersjökusten, hvars inbyggare uti äldre tider stodo i
närmaste kultur- och antagligen äfven slägtskapsband
med stammarne i norr och vester om samma sjö.
Ett hafva vi då först att märka, nämligen att i
det allra närmaste alla dessa här afbildade germanska
spänneformer tillhöra en tid, under hvilken romerskt
inflytande var mycket märkbart uti norra Tyskland och
de tre nordiska landen. Jag vill dermed visst icke säga,,
att folken i dessa nejder varit i direkt beröring med
sjelfva Romarne. Bevisligt är allenast att de kommo i
beröring med den romerska kulturen.
Med föremål af romersk upprinnelse äro funna
spänneformerna fig. 137, 142, 146, 147, 150, 151, 153,
154, 155, 158, 160 och 161. Formerna fig. 138 och 143
äro visserligen icke, så vidt jag vet, funna tillsamman
med romerska föremål, men de tillhöra en fyndgrupp,,
uti hvilken romerska fornsaker ofta förekomma. Formen
fig. 136 är nästan identisk med förromerska (keltiska)
former, formerna fig. 140 och 145 äro sjelfva
öfverflyttade från romerskt eller romerskt-keltiskt kulturområde
till germanskt. Den till den romerska fyndgruppen
hörande formen fig. 142 förutsätter formen fig. 141, likaså
förutsätter formen fig. 150 formen fig. 149. Formerna
fig. 139, 148, 156 och 160 stå mycket nära de till den
romerska fyndgruppen hörande formerna fig. 137, 138y
147, 155, 160 och 161. Såsom mera skilda former
återstå fig. 144, 152, 157 och 159, af hvilka dock fig. 144
och 157 icke kunna vara till tiden mycket skilda; de
äro snarare att anse som samtida. Formen fig. 156
är allenast en gång funnen, men den ansluter sig nära
till den med romerska fornsaker funna formen fig. 155,
hvarförutom hufvudet, som upptill afslutar bygeln har
mycket närstående motbilder i det mellersta Europas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
