Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande ifrågasatt ändring af allmänna Lagens och Kongl. Förordningens af den 29 November 1867 föreskrifter rörande hembud åt Kongl. Maj:t och Kronan af jordfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 OM HEMBUD AF BRONSFYND. 3
tagit den ännu äldre Östgöta-lagens stadgande, att af
jordfynd Konungen eger taga två lotter och hittaren
den tredje, samt att af så kallade bottenfynd Konungen
och hittaren taga hälften hvar. Detta stadgande,
hvilket naturligtvis afsåg fynd af materielt värde, utgick
från den ännu i vissa andra fall inom vår lagstiftning
bibehållna grundsatsen, att der icke någon enskild egare
finnes, vidtager statens egande rätt.
Först sedan arkeologiens studium på 1600-talet
börjat med kärlek omfattas och fäderneslandets fasta
fornlemningar genom Kongl. Förordningen af den 28
November 1666 och Rikets Ständers beslut 1668 blifvit
tagna i beskydd mot förstörelsebegäret, började man
fästa mera afseende på jordfyndens värde i
vetenskapligt afseende, och häraf föranleddes Kongl. Maj:ts den
5 Juli 1684 utfärdade »Plakat afgående
alle-»handa gammalt hittemynt och fynd, uti guld,
»sölff, koppar och metallkäril sampt andra rare
»stycker, som mycket uppfinnes och
undanhöll i es.»
Med åberopande af allmänna Lagens stadgande
bjuder detta plakat, att alla fynd af ofvan nämnda slag
skola, antingen direkte eller genom vederbörande
Länsstyrelse, inlemnas till Kongl. Maj:t, som vill föranstalta
att hittar ens andel må honom aflöst blifva, hvarjemte
Kongl. Maj:t vill, när hittaren befinnes hafva ingenting
undandölja utan redliga upptäckt, utom den anpart
honom efter lag tillkommer, derjemte ihogkomma honom
med något nådetecken.
Men så länge lagen icke bestämdt tillerkände
hittaren mera än en tredjedel af fyndets värde, var
frestelsen, att i hemlighet föryttra hvad han funnit, allt för
stor, och till följd häraf blefvo endast få fynd Kronan
hembjudna.
Ar 1734 blef, uppå begäran af Rikets Ständers Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
