Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande ifrågasatt ändring af allmänna Lagens och Kongl. Förordningens af den 29 November 1867 föreskrifter rörande hembud åt Kongl. Maj:t och Kronan af jordfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 OM HEMBUD AF BRONSFYND. 15
bereda sig en sjelfständig öfvertygelse i afseende på det
behandlade ämnet. Det bör väl icke anses för
arkeologen vara olägligare att studera i de offentliga
museerna, än det är för historieskrifvaren att anställa
forskningar i de offentliga arkifverna.
Föreningens antagande, att Riksmuseet skulle af
Bronsålderns fornsaker lättare och med mindre kostnad
hafva erhållit ett rikare förråd, om hvarken i 1828 eller
1867 års förordning funnits något förbud, emedan i
sådant fall de privatsamlingar, som till detta museum
blifvit inköpta, skulle innehållit ett större antal af dessa
fornsaker, anser jag sakna giltig grunda). Om någon
*) Fördelen att genom inköp af enskilda samlingar rikta Statens
Museum har redan här ofvan blifvit omnämnd och har äfven blifvit
tillgodogjord, allt sedan Statens samling år 1846 erhöll en rymligare lokaL
Men antager man, att Statens Museum endast bör riktas genom inköp
af dylika samlingar och att på grund häraf den gällande fyndlagen bör
upphäfvas, så begår man ett stort misstag, hvilket ej blott för museum,
utan framför allt för vetenskapen skulle medföra de menligaste följder.
Det är icke samma förhållande med ett museum för fornsaker, som med
ett konstmuseum eller ett bibliothek. Om en sällsynt målning eller en
rar bok förvärfvas åt den offentliga samlingen några år förr eller senare,
betyder föga i vetenskapligt afseende. Helt annat är förhållandet med
en antiqvitetssamling, hvars oafbrutna tillvext är ett vilkor för den ännu
i utveckling stadda vetenskapens fortgående utbildning och för
möjligheten att följa dess framsteg i andra länder. Ett eller flera tiotal af år
kunna förgå innan någon enskild samling erbjudes till inköp. Under
tiden skulle Eiksmuseet sakna tillfälle att erbjuda nya ämnen för forskaren.
Och när slutligen en enskild samling hembjudes, kan det hända att
egaren för dess aflåtande fordrar så hög betalning, att inköp icke kan
sättas i fråga. Eller ock händer att den enskilda samlingen, jemte några
få goda och värdefulla saker, innehåller i öfvervägande mängd allmänna
eller i vetenskapligt afseende värdelösa, icke desto mindre i pris högt
uppskattade föremål. Då egaren icke vill dela sin samling, skall Staten,
för att erhålla några få, för det offentliga museet behöfliga saker, nödgas
med dryg kostnad inlösa äfven sådant som icke behöfs, måhända icke
ens kan uppläggas i denna samling. Vi hafva ett färskt exempel i
juveleraren Hammers hembud af sin enskilda samling åt Staten för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
