Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande ifrågasatt ändring af allmänna Lagens och Kongl. Förordningens af den 29 November 1867 föreskrifter rörande hembud åt Kongl. Maj:t och Kronan af jordfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
OM HEMBUD AF BRONSFYND.
21
på Kongl. Myntet, utan äfven att som lösen bekomma
minst en åttondedel utöfver detta värde 1).
*) Härvid bör först och främst erinras, att icke något land eger en
för hittaren så fördelaktig fyndlag sora Sverige, der han, om ett fynd af
guld eller silfver af Staten inlöses, är ovilkorligen berättigad att bekomma
icke blott fulla värdet, utan jemväl aldraminst I2V2 procent derutöfver.
Har hans fynd derjemte i vetenskapligt afseende eller såsom konstarbete
något högre värde, kan han dessutom påräkna en ytterligare förhöjning
utöfver den i lagen bestämda. Yid granskning af Vitterhets Historie och
Antiqvitets Akademiens räkenskaper för år 1870 gjordes af Kongl.
Kammarrätten anmärkning vid icke mindre än 33 poster, der Akademien för
guld och silfver betalt eller förmodats hafva betalt mera än V8 öfver
metallvärdet, hvarigenom Akademien förmentes hafva öfverträdt lagens
bestämda föreskrift. Då denna åsigt måhända delas äfven af andra
personer, må här intagas ett utdrag af Akademiens afgifna förklaring i
anledning af Kongl. Kammarrättens anmärkning.
»Vid inlösning af fynd har Akademien att uppskatta två slag af
»värden, det materiela och det vetenskapliga eller raritetsvärdet; hvarjemte
»äfven måste afses i hvad mon de hembjudna fornsakerna eller mynten
»äro bättre eller sämre bibehållna. För fynd, som hafva intet eller högst
»obetydligt materielt värde, måste raritetsvärdet ensamt bestämma
löse-»summans storlek. I afseende på fynd af guld och silfver bestämmer
»lagen, att metallvärdet skall höjas med en åttondedel, om fyndet inlöses.
»Detta stadgande, hvilket först intogs i iUlmänna Lagen af år 1734, hade
»till ändamål att göra hittaren mera villig än förut, att åt Kongl. Maj:t
»och Kronan hembjuda anträffade fynd. Men värdet af tvenne fynd kan
»vara mycket olika, fastän metallen, halten och vigten i båda äro
de-»samma. Der af att lagen bestämt en allmänt gällande prisförhöjning för
»alla fynd af ädel metall, följer naturligtvis icke, att vid inlösning af
så-»dana fynd afseende ej må fästas på det vetenskapliga eller raritetsvärdet.
»Genom ett sådant antagande skulle det med förhöjningen afsedda
ända-»målet förfelas, alldenstund hittaren, om han förstår bedöma värdet af
»sitt fynd och inser att han genom försäljning på annat håll kan
be-»komma mer än en åttondedel öfver metallvärdet, skulle blifva frestad att
»undandölja detsamma; till följd hvaraf de för vetenskapen mest
värde-»fulla fynden sällan skulle åt Statens samlingar hembjudas. Det skulle
»dessutom vara en uppenbar orättvisa, om hittaren af en sällsynt, i
ve-»tenskapligt afseende dyrbar fornsak af ringa materielt värde kunde
på-»räkna en jemförelsevis mycket hög betalning, men den, som hembjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
