- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
150

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jämförligt fall upptecknadt. Att nominativ-märket eller
verbal-ändelsen r i fornsvenskan, liksom i fornnorskan, ja
oftare i det förra språket, assimilerats med (eller
bortfallit efter) ett föregående enkelt l, är väl bekant, och
härpå anföras ock af Rydqvist flere exempel (a. st. IV,
346), såsom fornsv. dal för dalr, stol för stolr, gal för
galr. Men att ll assimilerat ett följande r i de nämnda
fallen är i fornsvenskan lika oerhördt som i fornnorskan.
Liksom fornnorskan alltid har kollr, fellr, allr, har ock
fornsvenskan, särskildt Vestgötalagen, alltid med
bibehållet r: kolder eller koller, falder, alder (eller alper).
Hos Rydqvist finnes ock under substantiven staller,
bilder, fiælder, kolder, walder
[1], skiolder, verben skælla, gialda,
valda, faila, halda
(bestyrkta presensformer scieldr,
giælder
el. giæller, valdær, falder, halder), samt adjektiven
milðer, vilder el. viller, sniældær el. sniller, fulder el.
fuller[2], skyldær el. skyller intet enda exempel anfördt på
former utan nominativ- eller personalmärket -r. I
fornsvenskan kan visserligen ett böjningsändelsens r i gen.
och dat. sing. samt gen. plur. falla bort efter ll, t. ex.
fulli, fullar för fullri, fullrar. Men detta kan ej gälla
såsom skäl. för antagande af samma bortfall i nomin.,
då det redan i VGL. så väl som i många andra
fornsvenska urkunder förekommer äfven efter andra
konsonanter än ll, såsom k, d, m. fl. (se Södervall,
Hufvud-epokerna af Svenska språkets utbildning s. 19), och
sålunda visar sig. vara icke en af den föregående
konsonanten framkallad fonetisk process — såsom
assimilationen af enkelt nr, lr, sr i dessa fall i frno. (och till


[1] val förekommer i nom. utan r i sammansättningen grundval, der
vi äfven nu ha enkelt l (i motsats till frno. grundvöltr).
[2] full förekommer i nomin. äfven utan r (se ä. VGL., Af Mandr.
14, 1), men det är här, såsom Lyngby har uppvisat (Antiquarisk
Tidskrift, utg. af Nord. Oldskrift-Selskab., årgång. 1858—60, sid. 269), ett
helt, annat ord an fulder, nämligen det frno. fúll (för fúl-r).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free