- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
155

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 HEDNISKA EDSFORMULÅR I ÄLDRE VESTGÖTALAGEN. 155

Tigen betydligt äldre än de nyss nämda handskrifterna;
de äro enligt Schlyter skrifna omkring år 1325.

Af de öfriga landskapslagarne hafva Östgöta- och
Skånelagarne i stället för detta edsformulärs gup hull
(eller hollan): gup hialpa, hvaremot det i
Södermanna-lagen återfinnes under följande form: (om konungen)
bibiande sik sua gub hullan babe til siäl ok lijf,
Additam. 1, § 3; vidare (om lagmannen): biöiande sik ok
al-lum almoghanum sua, gub hullan, Additam. § 5. I de
öfriga landskapslagarne hafva vi ej funnit detta
edsfor-mulär, men i Magnus Erikssons Landslag fins det
på fyra ställen och der lyder det: sua biper iak mik gup
hullan, Kunungxbalken V, § 8 och, likasom i Söderm.-L.,
VI, § 5; bipia sik sua gup hullan, Eghnobalken XII och
fiuuabalken XIX, i flere handskr. här hialpa1) i st. f.
hullan. I alla dessa yngre skrifter finner man alltså, som
man kunde vänta, den yngre formen.

Ett ytterligare talande bevis för, att hullan, såsom
vi här påyrkat, är den yngre och höll den äldre
konstruktionen, skola vi till slut anföra. På alla de 11
yngre ställen, der vi funnit hullan eller hollan, stå ock, på
nyare vis, ackusativformerna sik och mik i st. f. de äldre
dativformerna sær och mær, hvilka senare deremot
återfinnas på alla de 19 ställen i äldre Västgötalagen, som
hafva höll2) samt på de ställen i »anteckningar af okänd
författare», som hade höll. Ett undantag härifrån gör
blott det enda ställer i äldre Västgötalagen, som har
hollæn; här står nämligen sær.

Den iakttagelse, vi här gjort rörande användningen
af mik och mær, slår äfven in på det första
edsformu-läret, som vi ofvan sid. 145, 147 anfört. Den af oss sår

1) Magnus Erikssons Stadslag har ock i Konungxbalken 1,
§ 1: Swa bidhir iak mik gudh fil hielpa.

2) För fullständighetens skull må anmärkas, att i JordJ>ær bolkær 2
§ 1 sær är öfverhoppadt, men i § 2 utsatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free