- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
176

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176 GEORGE STEPHENS. 16

Sigyn, Signy var den falske Lokes halfdemoniska hustru,
och tillhör således hela gruppen af hexaktiga väsen. —
it, 3 s. p., åt, slet på. — uit-uoki, d. s. m. vit-vång. Efter
min förmodan = huit-uokf, hvit-vång, likasom uamsi för
huamsi, h fallet bort eller lagdt till är vanligt öfverallt.
Ett half-h kunde godt vara qvar i uttalet, som så ofta
i gamla codices och på gamla stenar:

Huar Histr sikunar
, it, [H]uit-uoki ön.

Här, tror jag, ha vi ortnamnet. Vang är gräsfält,
fruktbar lågliggande sträckning, och ordet var så allmänt och
älskadt af våra skando-gotiska förfäder att Mæso-Gotarne
kallade paradiset Waggs, och Anglernes ord för paradis var
Neorcsna-wang. Som så vanligt i Skandinavien, w faller
bort, och ordet är nu allbekant som äng, eng, ing,
mycket ofta som sista 4ed i ett ortnamn. Sådana i Norge
äro förträffligt belysta af Martin Arnesen i hans
»Etymologisk Undprsøgelse om Norske Stedsnavne»,
Frederiks-hald, 1865, 8:vo. Alla sådana namn i Sverige hade
troligen ännu i 9:de århundradet deras w i behåll. Ett
modernt -inge, -onge eller -unge var den tiden i allmänhet
-wang, -wong, ete. Jag vill endast utpeka att icke långt
från Östergötland hafva vi tvenne Hvit-vorng-ställen. Det
ena, Hvitinge, Hvetinge eller Hvitunge (nu Hvittinge) finns
i Öfver-Selö socken, Södermanland; det andra, Hvitinge
eller Hvitonge (nu Hvittinge) är i Upland. (Se »Svenska
Riks-Archivets Pergaments-bref», del. 3, Stockholm 1872,
8:0, s. 57). — ön, prep., som förut. Ställningen här, efter
ordet som den styr, är ännu ett bevis att vi här ha
vers-linier. — kunukaR, n. pl. m., konungar. — tuaiR, n. pl. m.,
tvenne. Alla detaljer förbigås. Med äkta, forn-episk
kört-het se vi endast de tvenne konungarnes lik som åtel för
ulfvarne. Förmodligen lågo många simplare lik nära dem.
Hred-Gotarne hade gjort ett segrande infall i deras folk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free