Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bidrag till svensk språkhistoria.
Af
Leopold Fredrik Leffler.
1.
Uppkomsten af konjunktionen um (om).
Det fornsvenska um, nysvenska om såsom konjunktion
synes icke hafva blifvit tillfredsställande förklaradt
af de forskare, som uttalat sig om detta ords ursprung.
Det antages nämligen allmänt, att konjunktionen um
uppstått af den en gång samnordiska, likbetydande konjunktionen
ef, i det att det slutande f i sistnämda ord
öfvergått till m. Så yttrar Rydqvist i Svenska Språkets
Lagar [SSL.], IV, 318: »Utan tillhjelp af öfvergången f——m
har man svårt att förklara F.Sv. konj. um (si), sedan och
ännu om, i denna mening främmande för Isl.» Jfr ock
SSL. V, 172. Att redan Lyngbys mening var denna framgår
af hans yttrande om förhållandet mellan Jyske Lovs
of eller af och Skånelagens um (se Udsagnsordenes böjning
i jyske lov og i den jyske sprogart. Af K. J. Lyngby.
Köbh. 1863. S. 2). Äfven Bugge har nyligen framstält
samma åsigt. Han anser »svensk um, senere og endnu
om» vara »en mindre oprindelig Form» af fornnorska ef,
Forsaringens if, forndanska ef, æf, af, of, hvilka två sista
former »har bevaret f, men forandret Vokalen.» »Men»,
tillägger Bugge, »denne Form um er rimelig bleven brugt
i Danmark før end i Sverige» (se Rune-Indskriften paa
Ringen i Forsa Kirke i Nordre Helsingland udgivet og
tolket af Sophus Bugge. Christ. 1877. S. 17).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0228.html
