Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
LEOPOLD FREDRIK LEFFLER.
13
Um såsom konjunktion saknas däremot, liksom i
äVGL., i Gotlandslagen. I denna användning synes um
ej häller förekomma i Smålandslagen samt i
texthandskriften till yVML., hvilken senare till och med har æn
i flocköfverskrifter sådana som Hær siæ æn owevmaghi
giör maune sar, Nu tæls æn...1), medan den samtidiga
handskriften C har omväxlande Hær sighs um och . . æn.
Af den utredning, som nu blifvit gjord rörande den
älsta användningen af um som konjunktion i fsve., kan
med ganska stor sannolikhet en icke ovigtig slutsats
dragas angående den trakt af Sverge, där bruket af um
såsom konjunktion först uppstod. I de tre Götalagarne,
äVGL., Gotlandslagen och Smålandslagen förefinnes,
såsom nyss nämts, icke detta bruk. I ÖGL:s älsta
handskrift, från medlet af 1300-talet, är detta bruk ytterst
sällsynt, och utvecklingen af um från preposition till
konjunktion är där ännu i sitt första skede, d. v. s.
konjunktionen um träffas där blott (2 gånger) i
flock-öfverskrifternas början växlande med um æn. I yVGL:s
texthandskrift, samtidig med ÖGL:s, finna vi
utvecklingen af konjunktionen um hafva i det allra närmaste
fullständigt genomgått detta sitt första skede och börjat
inträda i sitt andra skede, d. v. s. um har där från
flocköfverskrifternas början inträngt (2 gånger blott) i
flockens början. Först i yVGL:s kyrkobalk, i handskrift
från senare hälften af 1300-talet, finna vi
konjunktionen um i tredje skedet af dess utveckling, d. v. s. um
förekommer där, ehuru blott 1 gång, inuti en flock. I
Svealagarne visar sig däremot denna utveckling hafva
manson i sin Undersökning öfver språket i skriften: Um Styrilsi Kununga
ok Höfdinga, Uppsala 1865, s. 86, endast upptager æn bland
konjunktionerna, men icke um.
x) I dessa fall står säkerligen æn för um æn} hvaraf den af mig
här förut framstälda uppfattningen af flocköfverskrifternas börjande æn
såsom stående för um æn får ett nytt stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
