- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
239

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 BIDRAG TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA. 239

tionen æn med betydelsen om, såsom i I, 7, där det heter
.. hans dottær ær man hauær fangæt . tha ma htm oc kallæ
sin houæthlot ut i allæ fæ munæ . oc i køpæ iordh æn hun
ær . ey meræ en halflot1), på hvilket ställe 2 andra
yngre handskrifter, nämligen Arn. Magn. 9, 4:to, och Arn.
Magn. 22, 4:to, äfven ha æn, medan B där har um.
Däremot har en pergamentshandskrift, Kgl. MS. 3123, 4:o,
den förderfvade läsarten ... æn hun arffuær æy meræ...
Denna läsart är en intressant bekräftelse på hvad jag
ofvan antagit, nämligen att konjunktionen æn, om,
redan i gamla tider misstagits för æn, men2), hvarefter
i xdetta fall hun hänförts till dotter i st. f. till iordh och
arffuær insatts för ær, oaktadt här als ej är fråga om
arf. I Thorsens lipplaga af ESL. är æn bibehållet i
texten, men i en npt anmärkes: »Æn har jeg intet villet
forandre ved (det förekommer også således oftere)». Man
stannar i ovisshet om, huru utgifvaren här velat
uppfatta detta æn; i den ett år senare än ESL. utgifna
Skånske Lov har, såsom ofvan (s. 231) påpekats, den rätta
naturen af detta æn som konditional konjunktion blifvit
förbisedd. I alla händelser vågar jag ej lita på
uppgiften, att æn förekommer »således oftere», d. v. s. som
konjunktion om, så vidt därmed afses ESL.3). Jag har
icke påträffat ett sådant æn i denna lag mer än på ännu
ett ställe, som angifves i Lunds Ordb., nämligen I, 11,
där det i A heter: Æn swa scal han thet liusæ a thingi.

1) Interpunkteringen har jag tagit från B för att visa, att denna
handskrift riktigt fört æn hun ær till iordh.

2) Möjligen döljer sig en sådan förändring från æn, om, till æn,
men, på talrika andra ställen under en enkel, redan i gamla tider
företagen, omkastning af ordningen af samma slag som den af Thorsen till
Sk. Kr. 3 föreslagna (se härom s. 231). Månget Æn warthær sua (och
dylika fall) kan stå för ursprungligt Æn sua warthær.

3) Möjligen har utgifvaren tänkt på sådana fall, som afses i not
2 här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free