Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LEOPOLD FREDRIK LEFFLER. 39
Till sist kan jag ej underlåta att fästa
uppmärksamheten vid ett förhållande, som synes mig ej sakna
betydelse för frågan om jutskt ursprung för
konjunktionen of. I fsve. saknas, som ofvan nämts,
konjunktionen æfj så när som på Forsaringens if, hvarom nedan.
Däremot finnes i den fsve. litteraturen ett antal ord, som
höra nära till samman med denna konjunktion. För
dessas former skall straxt redogöras. Först må erinras
därom, att fno. har ett starkt neutralt substantiv ef {if), ett
svagt maskulint substantiv ef i (ifi), ett starkt feminint
substantiv efan (ifan), alla betydande tvifvel, samt ett
därtill hörande svagt verb efa (ifa, -aö-), tvifla, tveka.
Dessa ord höra nära till samman med konjunktionen ef,
som ursprungligen är en absolut nyttjad kasusform af ett
substantiv (jfr got. iba, ibai, ack. och dat. af ett starkt
femininum *iba, som i denna form är bevaradt i
fornhögtyskan och hvaraf den fhty. konjunktionen ibu, ipu
uppkommit1’). Dessa nu nämda fno. substantiv och
verbalbildningar hafva i fsve., så vidt de där återfinnas,
följande former: iæf, starkt neutrum, iævan, sta. fem., iava,
iæva (lefa, GL.), verb, hvartill kunna läggas de fsve.
adjektiven iafliker, iæfliker (och uiafliker) och iævugher
samt subst, iævughi. Man finner, att fsve. i alla dessa
ord har bruten form i motsats till fno., som har
obruten. Vid sådant förhållande synes det icke vara
otill-sen men. Så flock 24 slutet (med stort måladt E): En vm æræ flere
culle tha . . ., där handskrift AM. 24 och B ha Æn æræ the flera kollæ,
tha . .; fi. 45 slutet (med måladt E): En vm willia the skillies at tha___;
möjligen hör hit ock början af 29: En vm swa ær oc at vm hon...
tha . . . Jag förklarar dessa fall så, att afskrifvaren, som varit van att
insätta um efter een, då detta ursprungligen var den konditionala
konjunktionen, äfven kommit att i några fall insätta ett dylikt där opassande um
efter det adversativa een, men, i det han sammanblandat dessa båda
konjunktioner een, af hvilka den ena ej mer lefde i talspråket.
l) Jfr A. Bezzenberger, Untersuchungen tiber die gotischen adverbien
und partikeln, Halle 1873, s. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
