- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
256

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

LEOPOLD FREDRIK LEFFLER.

41

Helsingeord»; se Ordbok öfver allmogeord i Helsingland
utgifven [genom Fr. Wennberg] af Helsinglands
Forn-minnesällskap. Hudiksvall 1873, s. 87). I det första
ordet ser jag det nyssnämda fsve. iafliker, betydande
tvifvelaktig, osäker; det andra är säkerligen samma
ord som det nynorska munartliga ævasam1), ev sam}
»tvivlraadig» (se Aasen, Norsk Ordbog . . . Christ 1873.
S. 140), fno. efasamr (jfr ock fno. efan-ligr); det tredje
är slutligen en obruten form till det fsve. iævugher.
Från den älsta betydelsen tvifvelaktig, villrådig,
osäker är öfvergången lätt till den ofvan angifna
betydelsen den som vill lägga sig i ait, nämligen för att
utforska, undersöka, förskaffa sig visshet. Betydelsen
äfventyrlig har väl i ordboken tillkommit på grund
af någon förmodan om formel samhörighet därmed;
eljest kunde betydelseöfvergången från tvifvelaktig till
äfventyrlig lätt ha försiggått2). — Af hvad nu blifvit
anfördt skulle man kunna vara böjd att draga den
slutsatsen, att det sälländska verbet iavæ lika litet kunnat
hafva bredvid sig en form æf, som det fsve. iava m. fl.
dithörande ord med bruten form.

Emellertid erkännes villigt, att det mesta af hvad
som här framdragits icke kan göra anspråk på att hafva

J) I nynorska mnnarter lefva ännu substantivformerna ev (av) och
eve (cevé) samt verbet eva (æva), som äfven, liksom i fno., har formen
iva; Aasen, a. st. Detta återfinnes må hända äfven i det af Rietz
anförda medelpadska »eva, genom frågor utforska» samt i det helsingska
verbet ävas »1) smått arbeta; 2) vara ifrig onödigtvis, bråka» (ofvannämda
ordbok s. 87), hvilket senare enligt Eietz (s. 850) äfven finnes i
herje-■dalskan.

2) Dessa helsingska ord begynnande med äv- synas gifva stöd åt
det ena af de af Bugge framstälda alternativen i fråga om uppfattningen
af Forsaringens if, nämligen det enligt hvilket man däri har att se »en
Dialektegenhed, hvori Helsingemaalet har stemt overens med
Norsk, men derimod afveget fra det ellers kjendte svenske Sprog» (se
Bugges s. 216 omnämda afhandling om Forsaringen s. 49 [jfr s. 48]).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free