Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 BIDRAG TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA. 257
någon öfverbevisande kraft. Det slutliga afgörandet i
det här framkastade spörsmålet om det sälländska eller
jutska ursprunget af Sällands-lagarnes of lemnar jag i
danske forskares händer. För ett säkert domslut
fordras att undersöka öfriga fda. handskrifter, hvari of
förekommer, något hvarför här icke är platsen1).
Ett par ord må egnas åt den Sællandske Kirkelov,
som äfven finnes i samma handskrift, AM. 455, som VSL,
och ESL. Där träffas um och of (Æn of) lika många
gånger. Huru of där skall bedömmas sammanhänger
nära med uppfattningen af denna form i VSL. och ESL.
Slutresultatet i fråga om de sälländska lagarne blir
i alla händelser det, att konjunktionen um ingalunda
uppkommit ur of, utan att den antagligen utvecklats ur
prepositionen um genom en, älst i flocköfverskrifterna
försiggången, ellips af en äldre konditional konjunktion,
ehuru några positiva bevis därför ej stå att uppvisa ur
ESL. eller VSL.
Mest upplysande med hänsyn till frågan om
uppkomsten af konjunktionen um är af fda. urkunder Valde-
T) Särskildt anmärkningsvärdt torde vara, att båda de älsta
handskrifterna af Harpestreng, den köpenhamnska och den stockholmska,
allmänt ha konjunktionen of. Läkebokens »siællandske Herkomst» anses
visserligen af Molbech vara otvifvelaktig (se H. Harpestrengs Danske
Lægebog .... af C. Molbech. Kiöbh. 1826. S. 10), men härför fordras
dock andra bevis, än att Harpestreng var »Canonicus Koschildensis». Han
skulle väl kunna hafva varit född jute. Anmärkas bör ock, att språket i
flere afseenden — för utom bruket af of — synes öfverensstämma med den
fornjutska munarten. Så har Harpestreng allmänt æns, ænsæ, æzæ,
vidare de neutrala formerna ent (jfr ient Flensborg Stadsrätt 40), hird
(Molbech s. 19, 23), det förra allmännare i den stockholmska handskriften*)
[St.] än i den köpenhamnska [Kh.] — t. ex. ent St., Yrte book I, 17,
77, där Kh. har et —, hvilken senare ock troligen är afskrifven af en
sällänning (Molbech s. 9), samt sint i St. Y.-b. I, 17, där Kh. har sit
[Om formerna æns och sint jfr Såby, ANO. 1872 s. 202—203].
’•*) Ett prof häraf finnes aftryckt i Danske Magazin . . . 3:e Række. 2:t Bind.
Kiøbh. 1845. S. 165 följ.
Antiqv. Tidskrift. 5. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
