Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
L. F. LEFFLER.
ATS 6: 2
Bugge anser sannolikt (se s. 88), står altså på stenens
toppyta, så vidt vi hittils funnit, : biari uiuisi. Läser man
nu omedelbart därefter de tre af Bugge tolkade korsen
å baksidan, så blir hela den nu ifrågavarande inskriften
biari uiuisi rumimaf>R. Betydelsen af den nu lästa inskrif-
ten å Rökstenens toppyta och baksida blir, såsom redan
af det föregående torde ha framgått, :Bjare, [med till-
namnet] den heliga ting förstående, [är] runmä-
star en. Välbekant är den nordiska seden, att till »för-
namnet» foga ett »tillnamn», hvilket senare tjänade att när-
mare angifva en persons karaktär, verksamhet, utseende
eller dylikt. Ytterst ofta nyttjades därvid ett adjektiv i
bestämd form och, såsom uiuisi här, ofta utan artikeln
hinn, t. ex. Dagr spaki, 0’lajv digri, Avi frööi1).
Att Rökstenens ristare, runmästaren Biari, fått ett
sådant tillnamn, som det här angifna, passar väl samman
med den storartade kunskap om runorna, så väl de äldre
som de yngre, och deras användning i olika slags lön-
skrift, som han i inskriften ådagalagt. Runorna — kanske
i synnerhet de äldre — betraktades nämligen af den
stora mängden såsom hemlighetsfulla, heliga föremål
och användes ofta till magiskt bruk2). Man kan nu, sy-
1) Ett exempel på ett tillnamn, bildadt af ett adjektiv i obe-
stämd form, redan på äldre järnålderns tid lemnar Lindholm-amu-
lettens inskrift EK ERILAr SAU LAGAr HATEKA (= »Jag Jarl,
som är kallad den Låge», efter Bugges tolkning; se Aarb. f. NO. 1872
och Månadsbladet 1877). — Månne man icke äfven kan finna ett adjektiv
i bestämd form, och just en sammansättning af adjektivstammen %visa-7
som tillnamn i inskriften HAUIUHAHAITIKA \ FAUAUISA :
GIBUAUNA (efter Bugges läsning i Aarb. för 1871, s. 204) på en
brakteat från Sjæland (Stephens N:o 57)? Öfversättningen blefve då:
»Jag heter Hauiuha, den få vise. (Smycket är) förfädernas (t. ex. far-
fars och farmors) gåfva». AUNA blefve då genit. plur. af stammen
awan-, fno. di.
2) Jfr därom Bugge i Aarb. f. 1871, s. 182—186 och i Aars-
beretning for 1874 af Föreningen til norske Fortidsmindesmærkers Be-
väring s. 175—179, Wimmer i Aarb. f. 1867, s. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
