Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
L. F. LEFFLER.
ATS 6: 2
där endast formen vi, ej væ, anföres af ordet såsom själf-
ständigt eller brukadt som första sammansättningsled —
göra det antagandet möjligt, att äfven fsve. och fda. älst
haft samma form ve som fno., och att vi är en yngre
utveckling af detta ve. Ve blefve då den samnordiska
formen, liksom lettr, fiettr, lea, Ua äro samnordiska. Detta
antagande synes så mycket nödvändigare, som bortfallet
af det h, som framkallat e af i, är samnordiskt och
själfva öfvergången -ih–––eh- altså måste förläggas till
en mycket aflägsen tidpunkt.
Till den nu antagna öfvergången ve—vi finnas i fsve.
åtskilliga motsvarigheter. Så träffas där si (VGL III),
pres. konj. af væra, för se, lia (Brig. Uppenb.), oblik
form, för Hea (eljest i fsve. le, nydanska læ, men nysve.
lie), fgutn. km för *kne, Sia för sea, fi för fe (såsom det
osammansatta ordet heter i fgutn.), m. fl.1). Egendomligt
är emellertid, att fsve., utom fgutn., har e efter v i ordet
Svear (äfven Sveiar), där fno. tvärtom har { (Sviar).
När öfvergången från ve till vi skett i fsve., är na-
turligtvis omöjligt att säga. Att Rökstenens uiuisi lydt
vévisi synes emellertid sannolikt, då dels så många fall
af begynnande væ- från långt senare tider kunna upp-
visas, dels särskildt en runform från samma härad, hvari
Röks socken ligger, har ve- (jfr ofvan s. 16—17 och här
straxt förut s. 28 n. 5)2).
betydelse snart måste hafva glömts. Särskildt nära till hands låg då,
att ombilda væ- till væd-, vid-, såsom i flere fall skett.
1) Jfr om dessa fall Flodström i Nord. Tidskr, f. Filol., Ny
Række, B. IV, s. 66, och Söderberg, Forngutnisk ljudlära, Lund 1879,
s. 7—8. — Om dylika fall i svenska landsmål, se s. 25 n. 2 här.
2) Till jämförelse kan påpekas, att Wimmer om mindre Bække-
stenens uibruk säger, att det »har væl været udtalt Wiborg ell. Wéborg»,
för hvilken förra form han dock senare ’, nmer sig vid inskriftens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
