- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Sjunde delen /
12

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofta vapenfigurernas antal. Innan k. Richard lejonhjerta
i sitt vapen upptog de tre leoparderna, förde han i sin
sköld ett (kanske två) upprättstående lejon — skilnaden
mellan heraldikens lejon och leoparder är så ringa, att vi
kunna vara berättigade att göra denna sammanställning.
Under broderns regeringstid förde Johan utan land i sitt
vapen tvänne gående lejon, det ena öfver det andra.

När med k. Erik Eriksson hans ätt utdog, sattes på
hans tron systersonen Valdemar. Hans fader Birger jarl
förde visserligen redan tidigare eget vapen, men detta
användes icke af sonen, hvilken förmodligen af undseende
för företrädarens och morbroderns minne upptog dennes
vapen, de tre krönta leoparderna (fig. 6). Hans ättlingar
bibehöllo detta vapen. Det föres t. ex. år 1345 af hans
sonson riddaren Valdemar Eriksson.

De tre bjelkarne och de tre krönta leoparderna äro
de äldsta konunga- och dermed de äldsta riksvapen vi
känna för Sverige.

Att k. Knut långe tillhörde den Erikska ätten är
högst sannolikt. [1] Vi lära således af våra två äldsta
konungavapen, att när vapenväsendet infördes, kunde nära
fränder taga olika vapen. Exempel derpå får jag äfven
i det följande tillfälle att lemna.

*



De tre leoparderna höllo sig icke länge som svenskt
konungavapen. K. Valdemar förjagades från tronen af
brodern Magnus. Denne var visserligen lika nära slägt
till det förra konungahuset, men det var icke för
slägtskapens skuld, utan för sin dugande krafts och sin
ärelystnads skuld, som han kom i tillfälle att bestiga tronen.
Den större sjelfkänslan hos honom gjorde det för honom
naturligt att som konung behålla sitt ättvapen. De tre

[1] Jfr slägttaflan i dr Montelii Sveriges Historia (del I) s. 382.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:42:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/7/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free