- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Sjunde delen /
16

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Befinna vi oss nu inom det ’vackra vädrets’ område
under högt lufttryck, så är himlen klar eller stundom
täckt af låga grå moln, ur hvilka dock sällan ett spår af
nederbörd faller. De äro i sjelfva verket närmast en
dimma, som flyter i luften på en större höjd öfver
marken. Är himlen klar, tindra stjernorna klart (XXXIII. 7),
vintergatan synes tydligt (XXXIII. 5), månens horn synas
skarpa och månen skiner klart (XXXII. 5, 8, 9, 11, 14,
21, 28). Närmar sig nu ett minimum med sitt
oväderscentrum, så är första tecknet att fjädermoln visa sig
{XXXV. 2, 3, 35. XXXI. 21. XXXV. 16, m. fl.) Om
natten lysa månen och månens horn dunkelt (XXXII. 6,
7, 10, 11, 21, 22, 33, 34, 35), stjernorna och vintergatan
likaså (XXXIII. 5, 6, 9, 10, 11). I den mon
oväderscentret närmar sig, blir cirrus-slöjan tätare. Det visar sig
som en hvit filt åt det håll, hvaråt det befinner sig,
således vanligen åt vester. Då den betäcker himlen, alstras
uti den gårdar eller ringar, kring sol, måne och större
stjernor, äfvensom vädersolar och bimånar (XXXV. 40—55,
59, 60, 63). Kommer oväderscentret närmare, börja de
lägre regnmolnen att visa sig, vanligen vid vestra eller
sydvestra horizonten. Då ovädret passerat, d. v. s. vi
befinna oss bakom eller vester om centret, bryta sig molnen
och regnet fallar mera skurvis, fjädermolnen visa sig åter,
men mera spridda, och molnmassorna försvinna mot öster.
Ovädret närmar sig således, då solen i nedgången är röd
och ’bäddar under sig’ (XXXI. 2, 3, 11, 23), samt då
den vid uppgången ej är klar och vacker, mötes af moln,
samt ’skiner på vestermoln’ (XXXI. 4, 6, 9, 10, 13, 14,
15, 22, 23), likaså om det är stark morgonrodnad med
röda skyar och moln i vester (XXXV. 5, 6, 7). Deremot
tyckas åsigterna vara delade om betydelsen af stark
aftonrodnad t. o. m. i samma provins (XXV. 5, 6, 7, 14, 18,
19, 22 m. fl.) Derföre säger ock Skåningen ganska rätt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:07 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antiqtid/7/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free