Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök att med osanning beslå det gudomliga ordet, att
ingen kan sätta en aln till sin längd.
Jag vill icke taga förlängningen af de så att säga
civila skorna i försvar. Det var allenast ett infall att
göra spetsen så lång. Men detta infall har helt visst
blifvit framkalladt till en del af den förlängda stålspets,
man satte på krigarens stålsko, och som i detta fall
ingalunda saknade en praktisk uppgift.
Lansen spelade en stor rol i medeltidens stridssätt,
man riktade den mot hufvud eller bröst och man
ansträngde sig att göra stöten så stark, att den träffade
kastades baklänges till marken. För att detta skulle ske,
måste han förlora sitt fäste i sadeln och i stigbygeln.
Man var derföre naturligtvis betänkt på att förebygga
sådant. Huru man i detta afseende förfor med sadeln och
stigbygeln får jag strax tillfälle att omtala. Men skulle
stigbygeln göra full nytta, borde äfven foten vara så klädd,
att derigenom syftet vanns. Genom den förlängda
skospetsen flyttades en god portion tyngd fram före bygeln
och derigenom försvårades i hög grad fotens glidande
bakut.
Dess värre är sporren afbruten, så att vi ej kunna
se dess form. Jag har redan fäst uppmärksamheten vid
remmen, som håller den fast vid foten. Remsöljan synes
uppe vid vristen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
