- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Åttonde delen /
16

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

PONTUS FAHLBECK.

ATS 8: 2

den rätt, som hans fader egt, griper han skölden och sitt
svärd. Det var det svärd, som Eanmund, Ottars son egt,
då han draps af Veohstan. Onela gaf det till denne1
och han lemnade det sedan i arf till sonen. Detta är
Viglafs första strid. Med stränga ord förebrår han de
andre deras feghet och otacksamhet. Nu skulle de
bispringa honom, som gifvit dem ringar, i hans nöd. Sjelf
är han snart vid den gamle konungens sida och
uppmanar honom att hålla stånd. Men draken angriper åter
med vildt mod, och den unge måste söka skydd bak
Beovulfs sköld, ty hans egen förbrännes i ett nu. Men
medan draken kämpar med Beovulf, sticker Viglaf honom
underifrån med sitt svärd och slutligen skär honom den
gamle kämpen med sin dolk tvärt af.
2711—2820 Men då nu striden är ändad, börja såren att svälla,

drakgiftet verkar och den gamle konungen känner, att han
skall dö.

»Gerna jag såge», qvad han, »att son jag egde,

Som kunde taga svärd och rustning i arf.

Femtio vintrar jag folket beherskat;

Grannar ej vågat störa min ro.

Nu har jag sutit min tid på tronen,

Svek jag ej öfvat, ej falska eder

Svor jag. Med fröjd kan jag säga,

Sjuk af dödssår, att intet slägtmord

folkens herre mig förebrå kan.»

Derefter bjuder han Viglaf hemta fram något af
skatten, att han må fröjda sina ögon deråt, innan han
dör. * Viglaf går der in och tager ut bland annat ett guld-

1 Jag ser mig ej bättre i stånd än andre att komina till rätta
med detta stycke. Grein synes mig emellertid ha lyckats bäst. — Att
med him v. 2616 menas Veohstan synes mig klart af orden: »no ymbe
pä †æhbe spräc, peak pe he his broöor beam âbredvade» (2618 i’.).
Eanmund är Onelas brorsbarn, och det måste vara Onela, som är
subjekt till spräc, efter som det följande his syftar på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:42:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/8/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free