Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
PONTUS FAHLBECK.
ATS 8
Ovänskap städs Merovingerna visat.
Svenskarnes folk dock ej mindre jag fruktar,
Ty vida är kändt, huru Angantyr drap
Hädkyn vid Hrefnaskogen, Hredlingsonen,
När han af öfvermod först hemsökte
Skilfingafolket. Strax Ottars gamle fader,
Aldrig och fruktansvärd gaf honom dråpslag,
Dräpte flottstyrarn, tog åter sin brud,
Åldriga modern till Ottar och Onela,
Rof vad på smycken; han fienden förföljde,
Tills den i Hrefnaved herrelös sig gömde.
Nu han med härsmakt de modlöse omslöt,
Höll dem der fångna natten igenom. När
Morgonen bräckte, han skulle dem alla
Dräpa med svärd eller hänga i galgen
Till byte för foglar. -—
Men med dag kom hjelp, då de hornet
Hugleiks och stridslurn förnummo,
När till undsättning kampfursten kom.
Nu blef väldig strid mellan Svear och Geater.
Upp bröt den gamle kungen med hären,
Hinna han ville borgen och höjden,
Då han förmärkte Hugleiks folk.
Ej han sig trodde stånd kunna hålla,
Sjöfolket motstå och skatten värja,
Barn och gemål emot hafsfararne;
Derför den gamle flydde mot vallen.
Nu blef det Svenskarnes tur att fly,
Hugleiks att segra. Hän öfver fältet de
Ilande sprungo, då Hredlingaskaran
Stormade fram. Angantyr tvangs nu
Gammal, hvithårig, af svärdshugg att stanna;
Böja sig måste Skilfingadrottnen, när
Eofors kraft honom blifva bjöd.
Wonredingssonen, Wulf, honom slog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
