Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 PONTUS FAHLBECK. ATS 8: 2 för Geaternas jutska börd. Detta blir alltså det positiva svaret på frågan om Geaternas nationalitet. Det ansluter sig förträffligt till det föregående negativa, som dock för oss var hufvudsak. Beovulfs Geater äro icke våra Götar, var hvad vi ofvan visade. Nu hafva vi funnit, att de utan allt tvifvel böra sökas på Jutland, att de äro Jutarne. Att Beovulfs Geater utgjorde allt, hvad som på den tiden kallades Geater, Jutar, på Cimbriska halfön, derom kunnat få hufvudaccenten fakultativt på första och andra sammansättningsleden (Kock, Tidskrift för Filologi, N. B. III, 247 noten).— Intet hindrar nu, att man jämte Gautland uttalat äfven Gautland, men vid denna senare accentuering utvecklades regelrätt Gotland på samma sätt som af nyss anförda Gautstâver blef Gu(t)staf, under det att Gautland gaf upphof åt Götland. — Såsom stod för uttalet Gautland kan särskildt anföras, att ännu Lucidor (Helicons Blomster, Del. 4) accentuerar Upland [för denna upplysning liksom för det mesta uti denna filologiska utläggning har jag dr Kocks personliga meddelanden att tacka]. Ordet gautar ingår äfven som senare sammansättningsled i flere ord. De nord. språken hafva Vestrgautar (fsv. Væstgötar), *Aust-gmttar (fsv. Ostgötar), *(H)reiÖgautar [(HJreiÖgotar ; — Jlraipkutar har Rökstenens inskrift såsom namn på Våmods folk, hvilka voro Östgötar (se Bugge, Tolkning af runeinskriften ete, s. 35 f.)], *Ey-gautar (Eygotar); Beovulfs Vedergeâtas (Geatas = Gautar), Gubgeâtas, Sægeatas känna vi af det föregående. Då utan tvifvel dessa och dylika komposita fordom, liksom nu, i de nordiska språken kunde hafva hufvudaccenten på första stafvelsen, utvecklades regelrätt senare kompositionsledens -gautar till -götar, jfr brùplaup — brullop. Äfven i sådana sammansättningar som *(H)reibgautaland — (H)reÖgotaland, *Eygautaland — Eygotaland var utvecklingen au — o regelrätt, ty sannolikt har man uttalat på samma sätt som nu t. ex. Vestman (na)land, d. v. s. med hufvud-accent på första och biaccent på sista stafvelsen, men med den andra oaccentuerad. Men har man på denna väg fått Gotland och såsom senare kompositionsled -götar, är det naturligt att äfven det osammansatta namnet på folket, Gautar (Götar), genom påverkan af landets namn och af -götar kunde ombildas till Götar. För öfrigt synas de angelsaksiska namnen Geatas, d. ä. Gautar, och Gotland, hvilka samtidigt förekomma, bestyrka detta resonnemang: uti den nordiska dialekt,, hvarifrån de lånats, har au utvecklats till o i landets namn, men detta o ännu icke derifrån inträngt i folkets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
