56 (Antiqvarisk tidskrift / Åttonde delen)

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

PONTUS FAHLBECK.

ATS 8: 2

för Geaternas jutska börd. Detta blir alltså det positiva
svaret på frågan om Geaternas nationalitet. Det ansluter
sig förträffligt till det föregående negativa, som dock för
oss var hufvudsak. Beovulfs Geater äro icke våra Götar,
var hvad vi ofvan visade. Nu hafva vi funnit, att de utan
allt tvifvel böra sökas på Jutland, att de äro Jutarne.

Att Beovulfs Geater utgjorde allt, hvad som på den
tiden kallades Geater, Jutar, på Cimbriska halfön, derom

kunnat få hufvudaccenten fakultativt på första och andra
sammansättningsleden (Kock, Tidskrift för Filologi, N. B. III, 247 noten).—
Intet hindrar nu, att man jämte Gautland uttalat äfven Gautland, men
vid denna senare accentuering utvecklades regelrätt Gotland på samma
sätt som af nyss anförda Gautstâver blef Gu(t)staf, under det att
Gautland gaf upphof åt Götland. — Såsom stod för uttalet Gautland
kan särskildt anföras, att ännu Lucidor (Helicons Blomster, Del. 4)
accentuerar Upland [för denna upplysning liksom för det mesta uti
denna filologiska utläggning har jag dr Kocks personliga meddelanden
att tacka]. Ordet gautar ingår äfven som senare sammansättningsled i
flere ord. De nord. språken hafva Vestrgautar (fsv. Væstgötar),

Aust-gmttar (fsv. Ostgötar), *(H)reiÖgautar [(HJreiÖgotar ; — Jlraipkutar
har Rökstenens inskrift såsom namn på Våmods folk, hvilka voro
Östgötar (se Bugge, Tolkning af runeinskriften ete, s. 35 f.)],

Ey-gautar (Eygotar); Beovulfs Vedergeâtas (Geatas = Gautar), Gubgeâtas,
Sægeatas känna vi af det föregående. Då utan tvifvel dessa och dylika
komposita fordom, liksom nu, i de nordiska språken kunde hafva
hufvudaccenten på första stafvelsen, utvecklades regelrätt senare
kompositionsledens -gautar till -götar, jfr brùplaup — brullop. Äfven i sådana
sammansättningar som *(H)reibgautaland — (H)reÖgotaland, *Eygautaland —
Eygotaland var utvecklingen au — o regelrätt, ty sannolikt har man
uttalat på samma sätt som nu t. ex. Vestman (na)land, d. v. s. med
hufvud-accent på första och biaccent på sista stafvelsen, men med den andra
oaccentuerad. Men har man på denna väg fått Gotland och såsom
senare kompositionsled -götar, är det naturligt att äfven det
osammansatta namnet på folket, Gautar (Götar), genom påverkan af landets
namn och af -götar kunde ombildas till Götar. För öfrigt synas de
angelsaksiska namnen Geatas, d. ä. Gautar, och Gotland, hvilka
samtidigt förekomma, bestyrka detta resonnemang: uti den nordiska dialekt,,
hvarifrån de lånats, har au utvecklats till o i landets namn, men detta o
ännu icke derifrån inträngt i folkets.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Jan 20 09:52:27 2012 (aronsson) (download) << Previous Next >> http://runeberg.org/antiqtid/8/0124.html

		Antiqvarisk tidskrift / Åttonde delen / 56 (1864-1924) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|