Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 PONTUS FAHLBECK. ATS 8: 2
andra som tvenne äfven i yttre måtto skilda
beståndsdelar uti qvädet. Det ena, det förra slaget, hänför sig
uteslutande till Beovulfs person, hans handlingar och
bedrifter; det andra till alla öfriga i dikten framstälda
personer och handlingar; sammalunda höra tids- och
sedeskildringarna till detta slag, äfvensom naturligen de
reflexioner, vanligen med kristlig färgläggning, hvilka i så riklig
mängd träffas inströdda uti berättelsen.
Denna olikhet beträffande hjelten i qvädet och dess
öfriga personer gäller så noga, att man utan fara för
öfverdrift kan säga, att allt som rör denne personligen,
är fantastiskt och sagolikt, medan tvärt om allt som
förtäljes om de senare, är naturligt och rimligt. Det enda
nämnvärda undantag härifrån1, jag kan erinra mig, är,
att Hrodgar säges hafva regerat vid tiden för
Grendel-kampen hund misseri, femtio år. Uppgiften är ju icke i
och för sig alldeles otrolig, men ser man så, att detsamma
berättas om Beovulf, måste man antaga dess sagolika
karaktär. Med detta enda undantag finner jag allt, som
förtäljes om de på hjeltens tid lefvande konungarne,
fullkomligt fritt från inre orimlighet och från allt sagolikt.
Särskildt gäller detta om de notoriskt historiska
personligheterna, Hugleik samt de svenske konungarne [Angantyr],
Ottar, Ale (Onela), Adils [och Eanmund].
En åtskilnad af mera formel natur mellan de båda
slagen af innehåll, men som icke mindre än den
föregående karakteriserar hvartdera såsom en särskild
beståndsdel, är, att det ena, det sagolika och som rör Beovulf,
utgör sjelfva temat för framställningen, medan deremot det
andra kommer fram blott såsom bisak, men på samma
gång bildar staffaget till det förra. Det återgifver sålunda
1 Att notiserna om Sköld (v. 4 ff.) och Sigmund (v. 875 ff.),
två mytfigurer hvilka för öfrigt icke uppträda handlande uti dikten,
blott flyktigt omnämnas, bära det sagolikas prägel, är helt naturligt
och inverkar icke på ofvan uttalade omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
