Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 8: 2
BEOVULFSQVÄDE^.
85
Sedan vi nu funnit, af hvilka element vart qväde är
sammansatt, är det icke svårt att förklara, hvarför uti
detsamma råder här och hvar olikhet i stil och ton och i
det hela tvänne skilda slag deraf. Skalden har hemtat
innehållet till sin dikt från tvänne skilda håll.
Hufvudmassan deraf har utgjorts af sagorna om Beovulf; allt det
andra har han tagit annorstädes ifrån, dels ur sig sjelf,
sin egen tanke- och känsloverld, dels från den fond af
skull betänkligt att helt utmönstra Beovulf ur de historiska
personligheternas, ja ur de jutske konungarnes tal. Man tycker sig för öfrigt
finna, att Beovulf åt tvänne sidor, genom sin fader samt genom Viglaf,
Veohstans son, jämte hvilken han är en Vägmunding (2814), eger fäste
uti verkligheten. Uppgifterna om Ecgtheov och Viglaf tyda på
historiska personer, och dessa äro clock så bundna till Beovulf eller han
till dem, att ega de historisk verklighet — och det finnes ingen grund
till att frånkänna dem detta — tyckes äfven den senare böra
tillerkännas denna karakter. Huruvida folksagorna om Beovulf omtalat
de nämnda personerna, är ej lätt att afgöra; detta följer nämligen
beträffande Viglaf ingalunda deraf, att han deltager uti drakstriden.
Skalden tyckes antyda Viglaf såsom Beovulfs efterträdare på Jutarnes
tron, och då måste honom angeläget vara, för att erhålla historiskt
sammanhang, att låta denne stå vid Beovulfs sida under hans sista
stunder. — Är denna uppfattning riktig, har Beovulf varit en konung,
om hvilken historien haft helt litet att förtälja, sagan så mycket mer.
Orsaken hvarför just han blifvit medelpunkten för en så storartad
sagodiktning, kunna vi ej angifva. Det vore dock ej första gången
folkfantasien utkorat sin man bland de af historien mindre bemärkte. —
Slutligen må ock nämnas, att den omständigheten, att de handlingar
och egenskaper, hvilka tilldelas Beovulf, äro idel fantasifoster, icke i
och för sig bevisar, att han sjelf är en myt d. v. s. en produkt af
samma fantasi. Bedrifter af sådant slag äro alster af folkfantasien;
väl ursprungligen fästa vid en viss gudomlighet, i detta fallet t. ex.
Tor, men sedan lösgjorda från detta samband, blifva de fristående
skapelser, hvilka i kristen tid tilldelades hvem som helst, ej en blott,
men flere; liksom omvändt på den, som en gång gjorts till hjelten uti
en sagobedrift, många sådana hopades. Han blef en medelpunkt, kring
hvilken saga efter saga slöt sig, tills han förlorade all verklighet och
blef en fullständig sagofigur, öfvermensklig i allt, i smått som i stort.
Så torde det ha tillgått äfven med Beovulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
