Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 SVEN SÖDERBERG. ATS 9: 2
Smipr såsom namn har jag icke funnit någon
annanstädes; ty ett SIMIþE, som förekommer i en
Söderman-ländsk inskrift (B. 1126) bör kanske annorlunda
uppfattas.
Tydningen af den återstående delen af inskriften a
HALUTRAN" BRUþlR ANS SITR KARþTJM erbjuder större
svårigheter. Runorna före det första skiljetecknet
innehålla tydligen ett namn, till hvilket BRUþlR ANS, broþiii
(hjans, är apposition. Men de nio tecknen #+MnTRH +
kunna svårligen gifva ett nordiskt namn, huru man. än
tyder hvarje särskild runa, Vi måste antaga att dessa
nio tecken innehålla mer än ett ord. De sju första gifva
ett namn af en antaglig form: Hallfindr, motsvarande ett
fno. Hallfinnr, af hallr, sten, och Finn?’. Något sådant
namn förekommer visserligen icke, men vi hafva andra
sammansättningar med Fihnr, hvilka äro fullkomligt
synonyma: Bergfinnr, Gunnlaugs S. kap. 2, och Steinfinnr {-fipr\
som citeras af Egilsson i Lex. poet. s. 172 a. Någon
betänklighet att antaga ett namn Hallfindr kan således icke
förefinnas. Men hvad skola vi göra af de två återstående
tecknen AN? Jag förmodar att detta är pron. hann, i
hvilket h blifvit utelemnadt liksom i det efter hrôpiii
följande ANS = hans. Vi träffa ofta, i synnerhet i gutniska
inskrifter, subjektet på detta sätt upprepadt genom ett
pronomen1, och här har hann blifvit tillagdt af en
särskild anledning: den som författat inskriften, har velat
bringa orden i versform och genom inskjutande af det
för meningen öfverflödiga hann har han erhållit både en
behöflig stafvelse och en tredje rimstaf.
1 Se Säve, Gotland-s Runinskrifter (Gutn. Urkunder s. 39 ff.):
104 (= Amu f. Nord, Oldk. 1852 pl. VII b) Juan i Grenium han
gaf þissa krunnu ete; 138 ( — L. 1856) Botmuntr kullans han lit
gera ete; 71 (= L. 1736), 122 (= L. 1763), 124 (== L. 1765),
147 (= L. 1855) m. n. Om dylika uttryck i isl. bokspråk se Lunds
Ordföjnlr/gslære § 186: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
