Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Ved ankomsten ombord møtte oss et syn, som jeg nødig
vil sette på papiret. Det var lett å komme inn overalt. Ingen
av dørene var på sin plass, de lå ved siden av inngangen.
Vi gikk ned i salongen for å få et blikk av våre engang
så hyggelige lugarer. Også her var dørene nedbrekte og del
vis slått i stykker, ikke en lås eller dørhengsle fantes. Alt
var ranet. Det var tørsten efter metall som hadde herjet.
Den tid gjorde jo en flerhet sig til hund for det minste
stykke metall.
Vi stod målløse og så på hverandre. Sundbeck brøt taus
heten og sa i en meget beveget tone:
— Fy for en vandalisme, vi går harifrån !
Når en utlending tilkjennegir sin følelse så sterkt som
han gjorde, var det et bevis for at «Fram» også hadde hans
sympati.
— Hvilke forandringer vilde De gjøre med skuta om De
skulde bruke den idag?
— Dertil vil jeg kort og godt svare: Hvad skroget an
går, vilde jeg ha det i fullstendig samme stand, som skuta
var den gangen da den drog ut på sin tredje og siste polar
ferd. Hvad innredningen angår, så var denne efter min
mening den mest praktiske og dertil så komfortabel som
den på noen vis kan være.
Skuta var i det store og hele et herrevern!
Endelig har bokens forfatter bedt botanikeren på Sver
drups ekspedisjon, professor dr. H. G. Simmons i Stockholm,
om en uttalelse om «Fram» og ferden. Vi lar professoren
få ordet på sitt eget morsmål:
— Under borjan av 1 898 fick jag av min gamle van professor
Bengt Jonsson såsom ombud for professorena A. G. Nathorst
och N. Wille en forfrågan om jag ville såsom expeditionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
