Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlanden Trenck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag började nästan alltid, då jag kom in i
familjens sköte: — Får Kalle komma med mig och
meta i Ebbarpsgölen ? — och Trenck svarade lika
regelbundet: — Jaså, är det du, Albert — ja, gå
ni bara, men akta er för gungflyna, och fan tar
er om ni kommer hem med fisk!
Det sista sade han för att skaffa oss tur.
Var och en vet hur galet det går, då man önskar
fiskelycka åt någon.
Kalle och jag metade — och en gång träffade
vi stadsbor vid gölen, kvinnor och män, det var
visst handelsbokhållare från Eksjö med tjangser
och matsäckar — och de stodo på stranden och
sågo på, när Kalle och jag vilda och barfota
gungande på flyet drogo upp den ena rudan efter
efter den andra. Då sade en av bokhållarna.
— Hör ni pojkar, ni får fem öre, om ni äter
opp var sin ruda levande!
Fem öre var pengar och Kalle Trenck åt
genast upp en liten ruda, som ögonblicket efter
det storslagna anbudet sprattlade mellan hans
tänder. Jag försökte också ärligt, men jag måste
kräkas. Även det hade väl varit värt fem öre men
jag fick ingen slant och blev full av hat mot
stadsborna. Bokhållarna skrattade bara åt mig och
deras kvinnor lågo dubbla av glädje.
Om någon timme skulle sällskapet gå till
stationen för att passa på kvällståget. — Jag vet en
genväg, sade jag, och man såg på klockorna och
fann, att man behövde en genväg. Från gölen gick
ett brett dike och över det diket låg en planka.
Från den ledde en gungande stig mellan svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
