Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att orientera sig, medan svetten strömmar i
det grova ansiktets fåror och snusblandat dregel
rinner ur mungiporna ned på den
rödgulblågrönsvartvita yllehalsduken och den dubbelknäppta
västen, där silverkedjan prålar med sin urnyckel
med skaft av fyrkantig silverplåt — enda arvet
efter fadern.
Ur en förstaklasskupé hörs: — Att man
tilllåter såna där att följa med tåget!
Jag skulle vilja stiga fram och kunna ta av
mig en fjäderprydd barett och släpa fjädern i
sanden och säga med böjt huvud och handen på
hjärtat:
— Sköna dam! Förlåt en vandrande riddare,
men det är bara Johannes som är litet dragen
och det är hans rättighet just nu. Han har inte
dansat sig trött, han dignar inte under utmärkelser,
han har icke tornerat sig så här echaufferad för
någon frökens äras eller färgers skull. Men han
lastade i natt ensam en hel järnvägsvagn med
grova stockar. Det är helt simpelt en jäkla karl.
Sköna dam, jag hälsar er!
Men då visselpipan ljuder och tåget går, ser
jag, att det inte är någon ung dam utan en gammal
fröken med hakbandshatt och ett ansikte, i vilket
livet grävt ännu djupare fåror än i Johannes, fast
orsakerna äro andra.
Tåget går alltså med den gamla kvinnan och
hennes indignation.
Johannes står kvar på perrongen. Han ser
slött på lokomotivets ånga som dröjer kvar och
böljar några sekunder inom stationens hank och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
