Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stör, och så styr han ut på landsvägen. Han ler
för sig själv, ty han är lycklig. Han har inte hört
ett ont ord, han är full och glad och fredlig och
han glömmer, att arbetet börjar i morgon igen.
Johannes har arbetat sig fram till
förstugubron. Där står hustrun och ser hur det är fatt.
Men hon grälar inte som de flesta hustrur skulle
göra i samma situation. Hon bara säger till
ungarna: — Nu är far hemma och nu går ni ut,
för nu ska far sova! Hon hjälper honom uppför
trapporna och in i kammarn, räddar nattsäcken
med dess liter. Johannes dråsar i fållbänken och
slumrar in i ett nirvana som du och jag ha svårt
att tänka oss. Ty vi ha ju nerver, säges det, medan
Johannes bara har en nerv. Den ena ändan har
han i huvudet, den andra sitter han på. Alltså
en nerv som en kabel. Åtminstone låtsar han
inte om, om den har förgreningar.
Johannes sover, och fridens änglar omsväva
hans läger.
Nu till Johannes historia och orsakerna
varför jag unnar honom hans lilla fylla. Johannes
är statarpojke från början. Då han blev 22 år,
gifte han sig med en läskamrat, som han funnit
till äktenskap lämplig. De hade gått några år
och hållit varandra i händerna och lyssnat till
blodets sång som lät allt närmare — och under
den farliga höbärgningstiden — ni förstår —
ladorna, där syrsorna sjunga, de långa ljumma
nätterna och styrkan som kom musklerna att
svälla. Så var den saken klar — och varför skulle
inte Johannes kunna gifta sig, han som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
