Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En reskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni har hederslegionen, säger han, lutar
sig fram och tummar med smutsiga fingrar på
det röda bandet. Den gamle ryggar tillbaka och
söker värja sig med ett nummer av La Croix.
Var ni med i kriget?
— Nej! svarar den vördnadsvärde kort och
ilsket. Yankeen spottar mellan hans ben och tänder
en söt Virginiacigarrett. Såå, ni var inte med!
He he! Men jag var med!
Vi spetsa öronen. Till och med den gamle
herrn ser intresserad ut.
— Ser ni, jag är elsassare och var med, jag!
Fan anamma — jag slogs som en djävul och vad
fick jag för det? Reumatism fick jag och inte
någon bandstump — nå, jag var ju i ledet och inte
en enda skråma fick jag under hela tillställningen.
Och så reste jag till Amerika efter freden. Fan
själv kunde inte se på, hur de här förbannade
pickelhuvorna vände upp och ned på hela Elsass.
Nu är jag på hemväg till Strassburg. Har inte
varit i Europa sen 71. Har ingen bekant, vad
jag vet! Döda allesammans de som känt mig.
Men det gör detsamma! Måste hem! Det gick
inte längre!
Vi börja intressera oss för berättaren och
han fortsätter tacksamt, sedan han frågat oss alla
tre om namn, yrke och inkomster. Han talar om
kriget, om Bazaine och belägringen och svär vid
minnena. Men plötsligt säger han: — Nej, nu måste
jag tala engelska igen! Ni talar väl engelska!
All right! Käken går ur led på det här viset.
Har inte talat franska på åtminstone 20 år!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
