Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En reskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aftonen går under tystnad och små abrupta
samtal mellan mig och wienaren om härligheten
i Österrike.
Vi närma oss Strassburg.
Den gamle yankeen reser sig från soffan med
en mastodontgäspning.
— Fy fan, detta Europa! Varför har ni inga
negrer som komma med whisky just då whisky
behövs? Ni är aristokrater — ja, inte ni båda!
tillade han artigt. Men alla de andra! Fan ta
mig! Ända från Havre till Paris har jag bara
träffat aristokrater. Jag skulle kunna köpa dem
allihop, om jag ville, och göra dem till betjänter
med mina pengar, sådana ä ni — ja, förlåt, inte
ni! men var ä vi?
Tåget rasslade framåt. Konduktören kom in.
— Biljetterna, mina herrar!
Yankeen såg ut genom fönstret. Jag såg ut
också. Mot den disblå luften avtecknade sig en
stadskontur med ett torn som behärskade allt det
andra.
Min reskamrat sjönk ihop på soffan, gömde
ansiktet i händerna och hans rygg började skaka.
Våldsamt — och jag vänfàde nästan ett epileptiskt
anfall.
— Hur är det? Är ni sjuk? Kan jag göra
något för er? Men så tala då!
Han snyftade. — Ser ni inte. Där är
Strassburg och den gamla domen. — Ser ni inte så
vacker han står där, alldeles som en spets —
som en spets! Comme une dentelle!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
