Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi hade gått från Gävle till Arendal och
därifrån skulle vi först till Port Natal och sedan
till Bangkok. Allt gick fint tills vi kom i Kanalen
utanför Dangerness. För är kanalen svår på
sommaren, så är han ett helvete på vintern. Och
det här var i december. Det kom västlig storm
just mitt för Dangerness och vi måste lämpa det
mesta av däckslasten och börja länsa. Vi länsade
tills vi kom utanför Goodwin Sands och vi hade
stått oss bra, om vi hade fått behålla honom
västlig, men han sprang över på nordvästen och blev
ännu ettrigare. Det blev snöstorm och drivisen
kom. Vi drevo undan vind i tre dygn med bara
andra stormärsseglet kvar. Förstumpen hade blåst
ur liken och vi seglade hela tiden med oljepåse på
kranbalkarna, för sjön var orimlig.
Tredje kvällen kom styrman och lugnade oss
med, att nästa kväll skulle ingen av oss vara i
livet, om vind stod på sig. Men jag tyckte, att
han gjorde orätt med att prata så där, för så länge
det finns liv, är där hopp.
Klockan 12 mitt i svarta natten fick vi syn
på IJmuidens fyr mellan sjötopparna och då fanns
intet att göra, så djävligt som vädret var, annat
än att tänka på Zandvoorts räddningsstation. Vi
närmade oss land, det hjälpte inte att försöka
hålla sjön. Vid 4-tiden fick jag gå till rors, ty
jag var erfarnast och styrman kom och surrade
mig fast. Fan och inte jag ville gå surrad till
botten, utan jag löste mig. Så kom han och surrade
mig igen, men jag gav orderna fan! Jag löste mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
