Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för jag ville vara ledig. Att stå surrad till rors
är ju som att vara korsfäst, då man stöter på!
Klockan 5 signalerade vi med bloss och fick
svar från stationen. Då gav gubben order att
styra rätt på land. Besättning och gubben gav
sig upp i riggen i vanterna på båda sidor utom
andre styrman som stod akteröver och hällde ut
dämparoljan, men rätt som det var tyckte han,
att sjöarna blev för svåra, slängde damejeannen
och gav sig opp i riggen han med.
Nu var jag ensam på däck och styrde rakt på
land. Vi såg det ligga svart framför oss över
brotten som lyste och kokade, men jag tänkte:
Jag stannar på min post, hända vad som hända
vill, det kan inte bli värre än döden, och dö måste
vi alla.
Då hörde jag, hur det dånade till bakom mig,
det fräste och mullrade, och en brottsjö kom svart
över mitt huvud. Jag hukade mig omedvetet, och
så föll den. Det var sista brottet, innan hon
tornade. Sjön tog bort aktre lästången, skylightet
på rufftaket, ruffdörrarna och jag följde med och
kom ut i sjön ungefär mitt för mesanriggen. Jag
åkte längs sidan i fraset och kände och trevade
under farten på plankorna och hann tänka att nu
tar jag avsked ordentligt av den här skutan. Men
just som jag förstod att jag inte skulle kunna hålla
andan längre, kände jag en ända utanpå min högra
hand. Jag högg tag som själva fan och började
arbeta mig opp. Jag var nästan kvävd då jag fick
luften. Ändan som blev min räddning satt fast i
nagelbänken på mesanriggen och hade spolats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
