Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hördes den första raketen fräsa och slå
ned i vattnet mitt för aktern så nära, att det
fattades bara ett par famnar i att vi blivit
ihjälslagna.
En lång stund gick och så sköt de igen.
Då löpte pilen över mesanriggen och en man gick
upp och fick ner linan.
Vi började hala åt oss trossen alle man och
gubben med. Det var ett styvt arbete, ty vi låg
långt ute, och just då vi hade trossen så nära,
att knopen satt utanför hackbrädet, sprang linan.
Hon var för smäcker för det avståndet.
Det hade blivit så ljust, att vi såg, hur de
kom körande med livbåten för att försöka med
den, men brotten var för svåra. Först efter två
timmar kunde den fås ut. Vår tur var, att vi tornat
på vid högtid. Klockan 10 på förmiddagen hade
vattnet gått ut så mycket, att de vågade närma
sig oss. Då var all fara över — nära på — utom
svårigheten att komma ombord i livbåten. En
man i sänder stod klar på hackbrädet och hoppade
handlöst ned och greps som man tar en boll.
Och sist kom gubben, han var en liten satt karl
och kunde inte hoppa i rätta ögonblicket, då båten
var högst i sjön, utan kom på huvudet och vi
trodde att han skulle slå ihjäl sig, men holländarna
klarade honom fint, han fick inte en skråma.
Holländarna voro styva sjökarlar. Jag skall säga,
att det är inte lätt att hålla en båt ifrån en
fartygssida med årorna. Men de var vana. Och då vi
alla tolv var bärgade, vändes mot land. Tre
brottsjöar gick över både båt och manskap och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
