Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En seglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle hämta. Korgen var av järn och han
följde med ett par meter, innan han släppte tag
och begrep, att han var på galen väg. Så slog
han och arbetade med armar och ben för att
komma upp, och då han äntligen befann sig med
huvudet över vattenytan och fick dra ett långt
andetag, var båten försvunnen med segel och allt.
Rådvill trampade han vatten och började fatta,
att han verkligen var i stor fara. Då dök en av
båtens lösa tofter upp alldeles framför honom.
Han grep den hastigt och utan att tänka på, att
han måste hålla sig mycket lugn och stillsam för
att kunna dra nytta av dess bärighet, han kom åter
med huvudet under vattnet, släppte toften och
började tänka inåt sin egen hjärna: Lugn! Lugn!
Han måste söka simma i land och dit var
ganska långt. Han måste koncentrera sig på att
ej trötta ut sig.
Skorna kunde han ej ta av sig, och snart
kände han fötterna obevekligt dras nedåt.
Plötsligt lyste det till i hans medvetande. Det
kom som en blixt, en ny okänd rymd öppnade
sig för hans själ, och denna rymd var glasklar
och oändlig och sade till honom: — Nu skall
du dö!
Det förekom honom som om dessa ord
träffade hans trumhinnor både utifrån och inifrån.
Återigen hörde han dem: — Nu skall du dö! —
och de upprepades allt hastigare som då en
maskin sätts i gång — tills de blevo ett enda
sjungande monotont surr och vin som av remmar
och hjul: Döööö — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
