Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärleksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har ännu mycket att lära på kärleksstigen.
Om det inte är försent och hans katekesmoral
ställer sig i vägen.
Jag förstår inte, hur man kan ta en kvinna
på allvar, som inte uteslutande sysslar med sin
egen erotik och sina barn. Kommer en kvinna med
några råd i levnadskonst, något slags filosofi (!)
eller överhuvudtaget vill förbättra samhället,
resonerar jag så här: — Jaså, hon är icke kär i
någon man! Alltså bör hon inte tas på allvar.
Eller: Någon man är icke kär i henne.
Och jag har rätt. Ty en kvinna som är kär
har icke tid med något annat än sin kärlek. Och
icke heller en kvinna, i vilken en riktig karl är kär.
Kvinnan, som vi män älska, begär icke bättre
än att få ställa sig under en mans despotism,
lyda med ett ord. Och en sådan, som har denna
sunda instinkt, är oss oändligt mycket mera
tilldragande, vore hon än spetälsk, halt, blind och
förtvinad, än en som löper med valsedel. Och
gillar en kvinna, som säger sig älska en man,
icke allt hos mannen, ljuger hon. Om hon säger:
— Jag älskar Johansson, men jag kan icke med, att
han snyter sig i fingrarna, då blir hon mig vidrig,
ty hon bör också älska till och med hans speciella
handlag att snyta sig i fingrarna.
Ty så älska vi män kvinnor, att vi tycka om
deras ädla själsegenskaper och leverfläckar och
dumheter och passera alla sju himlarna i sällskap
med blixtar. Men vi tåla inga lagförslag.
Ty vi känna, att kvinnan har inga
chefsegenskaper. Hon passar endast att lyda, och lyda är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
