Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I
Stendösar förekomma endast i Skåne, Halland och Bohuslän.
Gånggriften är en vida mer komplicerad byggnad. I sin fullt
utvecklade form (se planen fig. 12) består den af en stor aflång
kammare, byggd af kantställda väggstenar och täckt med en rad
takblock, som ligga tvärs öfver kammaren från den ena långsidan
till den andra. Då dessa takstenar ej gärna kunna vara mer än
3—4 meter långa, så anger detta den naturliga begränsningen för
kammarens bredd. Däremot kunde den dragas ut på längden, så
långt man ville; och särskildt i Vestergötland, där man hade att
tillgå ett så lättarbetadt material som kalkstenshällar, äro
gånggrifter-nas kammare ofta mycket långa. Den längsta, en af de många
som finnas vid Karleby nära Falköping, är nära 17 meter lång och
täckes af nio väldiga gråstensblock; se fig. 14.
Från kammarens ena långsida, vanligen från dess midt; utgår
vinkelrätt mot densamma en gång, lägre och smalare än kammaren,
men ofta lika lång som denna eller längre. Denna gång, soiri
utmynnar i den omgifvande högens
kant, vettar i regeln åt S. eller Ö.
(eller däremellan), således åt
solsidan, såsom på en boning är det
naturliga. Inne i gången finner
man vanligen, särskildt där den
mynnar in i kammaren, men
stundom äfven längre ut, en riktig liten
dörr antydd, med två stenar som
dörrposter, en som tröskel och en
som öfverstycke; se fig. 13. På
planritningen fig. 12 ses sådana
dörranordningar vid A och C; B
är en kullfallen häll, som föreställt
den egentliga dörrskifvan.
Gånggriften är tydligen afsedd att föreställa en underjordisk boning,
dit man kommer genom en lång gång, en bostadsform som i
forntiden varit vida spridd, och som ännu förekommer t. ex. hos
eskimåerna. Därför är också gånggriften icke fristående som dösen,
utan till största delen dold af den kringliggande högen, så att endast
takstenarne synas i jordytan. Ofta är dock högen nu så
förstörd, att äfven en god del af väggstename sticka upp (så på
fig. 14).
Det finns också ett slags blandning mellan dös och gånggrift,
där kammaren är lik en dös, men framför ingången har en kort
gång af blott ett par stenar; fig. 15.
Fig. 13. Dörr : en gånggrift vid
Berg i Bokenäs sn, Bohuslän.
iEfter Gustafson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
