Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
och innehålla brända ben, ty likbränningsseden kom in i vårt land
framemot bronsålderns midt och blef mycket snart enarådande. De
brända benen äro vanligen nedlagda i en mindre hällkista eller i
en lerurna, som antingen är skyddad af en liten kista eller står fritt
i jorden. Stundom ligger bensamlingen också utan något skydd.
Dessa urnor och bensamlingar äro vanligen nedgräfda endast
obetydligt under högens yta.
Fig. 18 visar genomskärningen af en dylik stor bronsåldershög
med många grafvar. Underst är en manslång hällkista för ett obrändt
lik; längre upp äro åtskilliga »brandgrafvar», nämligen tre i kistor,
en i fristående urna samt en med bensamlingen endast täckt af en
liten häll.
Endast mera sällan finner man en brandgraf från yngre
bronsåldern täckt af sin särskilda hög, som då i regeln är helt liten.
Fig. 19. Graffält af högar vid Ekeby, Lena sn, Uppland (jfr sid. 100.)
De stora bronsåldershögarne ligga ofta flera tillsammans och
förekomma egentligen i Skåne och södra Halland, mest i
kustsock-narne. De nå ofta betydande dimensioner; 20—30 meters diameter
är vanlig. I det öfriga Sverige utgöras bronsålderns grafvar
mestadels af jordfria stenkummel; dock hafva äfven där på några ställen
större högar af både jord och sten visat sig tillhöra denna tid1.
Från järnåldern äro högar af olika dimensioner den ojämförligt
vanligaste grafformen. Äro högarne uppförda af en större mängd
1 Så i Småland (Bäckaryd i Hamneda sn, Väcklinge i Refteled sn),
i Östergötland (Tjugby i Heda sn) och vid Håga nära Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
