Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
annat äro än bautastenar försedda med inskrift, att dessa ofta rests
vid vägar, ej vid grafvarne.
Folket anser vanligen en samling resta stenar (liksom graffält
i allmänhet) vara minne efter något »slag» i forntiden. Detta kan
väl också innebära någon sanning (redan i en fornnorsk saga säges,
att en hög bautasten står på det ställe, där en framstående kämpe
föll i ett slag); men man får ingalunda anse denna förklaring
allmängiltig, ty resta stenar förekomma ofta på graffält, där bevisligen också
kvinnor blifvit begrafda: således befolkningens vanliga begrafningsplatser.
Ofta ser man stenar resta eller satta i sådan ordning, att de
bilda regelbundna figurer, såsom rundlar, ovaler med spetsiga ändar,
fyrkanter eller trekanter. Sådana kallas med ett gemensamt namn
stensättningar. Alla stensättningar äro dock icke grafvar èller
minnesvårdar; några dylika få vi behandla nedan under afd. E.
Mellan en rund, låg hög med fotkedja (se ofvan sid. 27) och
en rund stensättning är skillnaden icke stor. Det senare uttrycket
använder man, när marken inom stenkretsen är flat eller åtminstone
ej afsevärdt högre än randstenarne. På Gotland, kanske äfven
annorstädes, förekomma dylika stenkretsar som grafvar (med brändt
lik) från den äldre järnåldern (jfr fig. 21). På fastlandet synas de
runda stensättningarne åtminstone ofta tillhöra järnålderns sista slut
samt innehålla skelettgrafvar; de uppträda då åtminstone i
Uppland vanligen
tillsammans med
rektangulära stensättningar, som ligga
med
längdriktningen i Ö—-V, se
fig. 26. Liken i
dessa
stensättningar bruka ligga
med hufvudet åt
vester efter kristen
sed och ofta i
spikade träkistor samt
äro torftigt
utrustade med
graf-gods; dessa graffält torde därför härröra från öfvergången till den
kristna tiden och vara den yngsta arten af begrafningsplatser vid
byarne, innan man öfvergick till begrafning vid kyrkorna.
Det finns emellertid äfven kvadratiska stensättningar, hvilka torde
innesluta brandgrafvar (se fig. 60).
De trekantiga eller treuddiga stensättningarne synas alltid inne-
Sveriges fasta fornlämningar. 3
Fig. 26. Del af ett graffält vid Nedre Säfja, Danmarks
sn, Uppland (jfr sid. 100).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
